Majoren Bengt-Olof Kallberger, eller "BO" som han kallades, var under många år en stark politisk profil i Linköping. Han föddes i Örebro 1918, tillbringade sina ungdomsår i Norrköping där han tog studentexamen och blev småningom yrkesverksam i Linköping, först som officer vid Linköpings garnison och därefter som säkerhetschef vid Sparbanken.
Kallberger var politiskt aktiv alltsedan ungdomsåren.1935 blev han medlem i det nybildade Högerns Ungdomsförbund. Under 30 år var han innehavare av en rad olika uppdrag i Linköpings kommun som representant för Moderata samlingspartiet.
Redan 1958 invaldes han i dåvarande stadsfullmäktige och lämnade kommunfullmäktige med mandatperiodens utgång 1988.
Bland hans övriga kommunala uppdrag genom åren kan nämnas att han var ordförande i gatunämnden och Linköpings Trafik AB, ledamot av Tekniska verken AB och Parkeringshuset Dukaten AB samt nämndeman. Åren 1986-88 var Bengt-Olof Kallberger ordförande i Linköpings kommunfullmäktige, kommunens främsta hedersuppdrag. Han representerade kommunen med kraft och stark personlig stil i samband med dess 700-årsjubileum 1987.
Även övriga politiska uppdrag skötte han på ett engagerat och personligt sätt i förening med en stark lojalitet mot kommunen och det parti han representerade. Vid något tillfälle kunde dock handlingskraften gå före formella beslut i Gatunämnden, såsom den gången då han vid cykel-vägen söderut från Folkungavallen lät sätta upp en skylt med namnet "Kvinnofridsstigen" i protest mot förekommande överfall på kvinnor.
Hans debattinlägg i fullmäktige var alltid koncisa och kärnfulla och aldrig i avsaknad av poänger. BO kunde ibland uppfattas som något kärv och korthuggen. Och det var han också. Han krusade ingen. Men han hade också en sagolik humor och ett gott leklynne. Detta visade han bland annat som stormästare i det illustra och outgrundliga sällskapet Wiknings-Commissionen.
En av BO:s egenheter var att han alltid skrev med grönt bläck. En annan del av personligheten var att han föredrog fluga framför slips. Han hade ett brinnande idrottsintresse och var bland annat engagerad i Östergötlands fäktningsförbund. Han var också initiativtagare till Stångebro Sportfält genom en motion i fullmäktige.
Mitt personliga första möte med Kallberger var redan 1964 när jag mönstrades till militärtjänst i idrottshallen i Västervik. Det kom han naturligtvis inte ihåg när vi sågs igen i Linköping, men han var den enda person som jag kommer ihåg från mönstringen. Vi har därefter haft över 30 års samarbete i politiken och privat. Han var min fadder i Frimurarna och Rotary och var en omtänksam och god vän till vår familj. Sedan hans kära hustru Anna gick bort för några år sedan tappade han mycket av sin livsglädje och drog sig alltmer undan offentligheten.
Bengt-Olof Kallbergers porträtt hänger på väggen i Linköpings Stadshus och minner oss om en trogen och engagerad medborgare i samhällets tjänst.