Bengt-Olof Kallberger, en av de gamla färgstarka officerarna vid Livgrenadjärregementet har slutat sina dagar efter ett innehållsrikt liv. Han blev fänrik vid I4 under andra världskriget 1943, löjtnant 1945, kapten 1955 och utnämndes till major 1972. Under trupptjänståren genomgick han Intendenturförvaltningsskolan och Gymnastik- och Idrottsskolan. Med dessa kurser i bagaget tjänstgjorde han senare dels vid regementets intendenturavdelning, dels som framgångsrik idrottsledare, främst i fäktning, där I4 under hans ledning skördade flera lagrar. Som erkänsla för sina insatser tilldelades han Svenska fäktarförbundets guldmedalj och Svenska militära idrottsförbundets silvermedalj. Bengt-Olof var snabb i repliken och hade ett rakt tilltal, som ibland kunde uppfattas som burdust, något som vi officersaspiranter och nyblivna fänrikar i mitten av 1950-talet fick uppleva när BOK, som han kallades, i egenskap av äldste subalternofficer var vår läromästare när det gällde uppfostran till goda officerare. Under den rättframma ytan klappade -- det insåg vi ganska snabbt -- ett gott hjärta. Det karakteristiska skrattet satt inte långt inne.
När jag på 1980-talet återkom till Linköping som chef för I4/fo 41, tillika garnisonschef, fick jag tillfälle att samarbeta med Bengt-Olof i en annan roll. Efter sin pensionering i slutet av 60-talet påbörjade han en framgångsrik politisk karriär, som kröntes med befattningen som kommunfullmäktiges ordförande. Vi samarbetade bland annat när det gällde T1:s nedväxling till bataljon och flyttning till I4, samtidigt som det stora T1-området lämnades till kommunen. Vi samarbetade också 1987 vid genomförandet av stadens 700-årsjubileum, inte minst under "Garnisonens dag", då stadens regementen flyttade sin verksamhet ner till centrum. Borgmästare Kallberger mottog därvid, som den främste medborgaren i staden vid sidan av militära honoratiores, garnisonens hyllning i form av en magnifik förbimarsch på Borggården. Det uppskattade han, den gamle Livgrenadjären. Bengt-Olof var bl a aktiv frimurare och Stormästare i Wiknings-Commissionen. Han glömde aldrig sitt gamla regemente. Så sent som förra året deltog han, trots sviktande hälsa, i en kamratträff på vår gamla, fina officersmäss. En sann Livgrenadjär har lämnat oss.
MINNESORD