Våra barndomskamrater lämnar oss för en bättre värld, och vi som är kvar blir ännu mer ensamma.
Bengts familj var våra närmaste grannar i övre Gottfridsberg. Vi lekte ihop långt innan skolåldern. Han hade två bröder och två systrar.
Vi grabbar i stadsdelen satte ihop ett gäng som kallades Zorros märke och fäktades i bästa Errol Flynn-stil. Vi hade uppgörelser på grabbars vis med många gäng i västra delen av stan. Bataljerna kunde ibland bli hårda, men efteråt var vi för det mesta vänner.
I slutet av 1930-talet flyttade Bengts föräldrar till centrala stan och våra vägar skildes ett tag, men i skolåldern träffades vi igen. Vi var mycket idrottsintresserade och spelade boll i Drottners och Gottes pojklag. Dessutom var Bengt en mycket duktig bordtennisspelare. Vid sidan av idrotten tyckte han mycket om att dansa. Bengt och hans bror Sture hade stora framgångar vid tävlingar i modern dans. Men idrotten betydde alltid mycket. Bengt utförde stora tjänster åt Bollklubben Derby som ungdomstränare i många år och i supporterklubben.
På 1980-talet vaknade det gamla intresset för revy och dans igen. Bengt och jag tog hand om ett gäng ungdomar och satte upp ungdomsrevyn med förebild från bardomens revy i Lektorshagen. Vi hade premiär på en revy som hette I sista minuten och 1 100 personer kom till Folkets parks teater. Vi fortsatte med ungdomarna i tio år med Lennart Carling som musikalisk ledare.
Nu när den gode Bengt är borta kommer jag alltid att minnas honom från tidiga barnaår i Opphemsbacken i Gottfridsberg och framåt i tiden som en underbar vän. Alla vi kamrater i Gamla Gottfridsbergare, i Boll-klubben Derby (supporterklubben och biljardgänget) skänker en varm tanke till hans allra närmaste.
LASSE STRANDH