Bengt Wranne, 65 år, professor och överläkare i klinisk fysiologi och dekanus vid Hälsouniversitetet i Linköping, har avlidit efter en kort tids sjukdom. Han efterlämnar hustrun Inge-gärd och sönerna Olle, Håkan och Jonas med familjer.
Bengt Wranne var född i Linköping, son till 1:e provinsialläkaren och medicine hedersdoktorn Nils Wranne och hans maka Margit Hedin, och fick sin grund-, specialist- och forskarutbildning i Uppsala. Som ung docent återvände han på 70-talet till Linköping för att stanna.
Bengt började sin forskningsbana inom lungfysiologin, med koppling till intensivvård. Samarbete med kliniska kollegor och en strävan till klinisk överförbarhet av resultat och metoder blev alltsedan dess kännetecknande för hans verksamhet. Ett specialintresse genom åren var syretransport och hemoglobin och han var delaktig i upptäckten av ett nytt, abnormt hemoglobin som fick namnet Hb Linköping.
Mest känd i Sverige och internationellt blev han för sin forskning inom icke-invasiv hjärtdiagnostik. Genom att kritiskt pröva nya metoder och fördjupa sig i bakomliggande fysiologi och fysik bidrog han till utvecklingen såväl av det fysiologiska och patofysiologiska kunnandet som själva metoderna. Det samarbete med forskare inom medicinsk teknik och hydrodynamik han startade för mer än 20 år sedan har blivit ett signum för Linköpings kardiovaskulära forskning och har bl a utgjort en bas för bildandet av det nya Centrum för medicinsk bildvetenskap och visualisering (CMIV). Han var ett år gästforskare vid Stanford University och bevarade genom åren ett gott samarbete och forskarutbyte med forskningsmiljöerna i San Francisco Bay Area.
En högkvalitativ diagnostik i forskningens framkant är en förutsättning för goda behandlingsresultat och inom Hjärtcentrum i Linköping, där specialiteterna inom hjärtsjukvården har ett dagligt nära samarbete, har Bengt Wranne och den verksamhet han byggt upp spelat en stor roll. Bengt var också chef för Hjärtcentrum under åren 1994--1996. Vid Linköpings universitet verkade han som prefekt för Institutionen för medicin och vård (IMV) och var dekanus för Hälsouniversitetet sedan år 2003.
Bengt var klartänkt och logisk, orädd och kunde stå för sina åsikter och beslut. Dessa egenskaper bland andra bidrog till den organisatoriska talang han hade och som gjorde honom till naturlig ledare och chef i många sammanhang. Hans kunskap och integritet utnyttjades av flera forskningsinstitutioner för bedömning av forskningsansökningar, t ex Hjärt-Lungfonden och Vetenskapsrådet.
Men hans tid räckte också till för fritidsaktiviteter som segling, tennis och sällskapet SHT. Han var generös och omtänksam och han och Ingegärd öppnade hemmet för såväl arbetskamrater som utländska forskarkollegor.
Bengt Wrannes verksamhet inom studentundervisning, forskarutbildning och klinisk utbildning inom klinisk fysiologi präglades av tanken att tilltro till adepternas kapacitet gör att de växer och utvecklas. Att överlämna ansvar, inte detaljkontrollera men finnas till hands för råd och stöd när det behövdes var hans arbetssätt. Det är inte alltid det lättaste för stunden men främjar utvecklingen av självständiga forskare och läkare.
Något som gladde Bengt under hans sjukdomstid var att höra om projekt som gått i hamn, nya forskningsresultat, framtidsplaner. Ingen kommer fullt ut att kunna ersätta Bengt, men vi vill driva den kardiovaskulära forskningen, diagnostiken och dess införande i klinisk praxis vidare i hans anda.
Vi har många goda exempel, lärdomar och fina minnen från Bengt med oss. Vi saknar den gode läraren, mentorn och vännen Bengt och våra tankar finns hos Ingegärd och familjen.
minnesord