Det som är sagt att bli hans sista pjäs någonsin, regin av Ibsens "Gengångare" för Dramaten, gästspelade och hyllades i New York alldeles nyligen. Nu menar regissören att det är dags att lämna sitt arbetsrum på Dramaten som han haft i fyra decennier och dra sig tillbaka från teatern.
I höst kommer så "Saraband" på tv -- och möjligen senare på bio -- som är Bergmans allra sista film. Sedan är det tänkt att Ingmar Bergman ska bo permanent på Fårö och där njuta sitt otium. Om det verkligen blir så, bäste vännen Erland Josephson tvekar en smula:
-- Ingmar är en överraskningarnas man. Han har sagt flera gånger tidigare att han ska lägga av och har sedan ändrat sig.
Nu finns det ändå en del som talar för att Ingmar Bergman verkligen ser "Saraband" som sitt avslutningsverk inom filmen. Filmen är en lös fortsättning på tv-serien "Scener ur ett äktenskap" från 1973 som blev en monumental framgång världen över. Den har både betecknats som ett slags kvalitativ föregångare till alla såpoperor och som en oöverträffad skildring av krisande äktenskap.
Vore man elak kunde man säga att Ingmar Bergman hade skaffat sig erfarenheten för serien den tuffa vägen -- han har varit gift fem gånger och har åtta barn från de olika äktenskapen. Dock, från tiden strax före "Scener ut ett äktenskap" levde Ingmar Bergman i ett lyckligt äktenskap med Ingrid von Rosen som varade ända fram till hennes död 1995. Och inspelningarna av "Scener ur ett äktenskap" minns Ingmar Bergman som lustfyllda och otvungna.
Som så många av de mästerverk denne ofantligt produktive konstnär ligger bakom var serien också inträngd mellan andra projekt. Bergman har varit chef för stadsteatrarna i Helsingborg, Göteborg och Malmö samt Dramaten och har ofta klämt in filminspelningar på somrarna. Bergmans nätta sommarnöje har allt som oftast bestått i att spela in en film och läsa ett par hundra manus till nästa spelår på teatern. Innan det var dags för det verkliga slitet på vintrarna ...
Precis som i föregångaren spelas i "Saraband" det före detta äkta paret av Erland Josephson och Liv Ullman. I en intervju kallar Bergman skämtsamt inspelningarna för ett rent kamikazeuppdrag, eftersom de flesta inblandade började bli till åren, Liv Ullman har hjärtfel och Erland Josephson har Parkinson och har haft två blodproppar i hjärnan. Filmen blev ändå klar och Ingmar Bergman som tycks alltmer uppsluppen i rampljuset för varje år berättar att det bara var han själv och filmens yngsta aktör, Julia Dufvenius, 26, som var riktigt friska.
Julia Dufvenius är den senaste i en mycket celeber samling som brukar kallas Bergmans kvinnor; Harriet Andersson, Bibi Anderson, Ingrid Thulin, Liv Ullman, Lena Endre och så Julia Dufvenius. Med hjälp av dessa och några av deras kollegor har Bergmans förnämsta filmer varit kvinnligt dominerade psykologiska närporträtt som "Persona", "Viskningar och rop" och "Höstsonaten".
Att säga att Ingmar Bergman använt sig av sin egen person i sin filmproduktion är ett lysande understatement. Få film-are är så kända för att ständigt ha återvänt till barndomen. I självbiografin "Laterna Magica" skriver han att "Det mesta av vår uppfostran var baserat kring begrepp som synd, bekännelse, straff, förlåtelse och nåd". Lite förenklat kan man säga att hans tidiga filmer präglades av hatet till fadern och de senare om relationen mellan föräldrarna.
Viljan och kompromisslösheten hos det arga, unga geniet Bergman påminner faktiskt en del om hans arvtagare inom svensk film. Ingmar Bergman berättade tidigare i år i den engelska filmtidningen Sight & Sound bland annat att han ser Lukas Moodysson som genial och att "Fucking Åmål" är "ett felfritt mästerverk".
I samma tidning besvarar Moodysson delvis kärleken genom att berätta att han tyckte mycket om Bergmans "Fanny och Alexander" men att Bergman annars inte påverkat honom som filmare. Kanske då snarare Bergmans "attityd som konstnär, att han tar sig själv på fullaste allvar trots att han arbetar inom en konstform som ofta är dum och infantil".
Nu drar Ingmar Bergman sig tillbaka till sin favoritö. När Marie Nyreröds stora dokumentär om Bergman i tre delar tv-visas någon gång inom det närmaste året handlar avsnitten om filmen, teatern och Fårö. Där på ön kommer han att skriva och titta på film i sin lilla biograf. Det är där "Saraband" premiärvisas på bio. Om kvaliteten får godkänt av Ingmar Bergman kommer den inte enbart att visas på tv, utan då låter han den gå på export till världens biografer.
Om Ingmar Bergman sedan arbetat färdigt återstår att se. Osvuret är bäst.