q En av mina bästa vänner är borta. Berit och jag lärde känna varandra i mitten på 1950-talet, när vi båda gick på skola i Norrköping och utbildade oss till barnskötare. Så skildes våra vägar åt, för att åter mötas igen 1965 eller möjligen 1966.
Då mötte jag Berit bara ett par kvarter ifrån där jag själv bodde här i Linköping. Hon hade då flyttat hit med sin familj, och från och med den dagen umgicks vi ganska flitigt. Berit kom med i vår syjunta som vi på senare år döpte om till tjejträff. Eftersom vi tjejer bodde i olika stadsdelar åkte jag med Berit till våra sammankomster. Vi satt ofta kvar i bilen när vi kom hem till mig och pratade.
Men så blev Berit svårt sjuk de sista åren. Jag tänkte ofta på henne då. I dag saknar jag henne och jag sörjer mycket med hennes familj.