Hon träffade Lasse när hon var ganska ung, allt verkade så bra, de fick tre barn och livet rullade på.
Lasse hade ett jobb han stortrivdes med och där det gick honom väl i händerna. Berit kände sig mer och mer missnöjd med Lasse -- men inte minst med sig själv:
-- Det gick verkligen bra för honom och jag mådde nästan illa över att jag inte kunde glädja mig åt det. Men när han kom hem och berättade allt roligt som hänt på jobbet hade jag gått hemma och gjort enahanda hushållsjobb och haft jättetråkigt.
-- Men så småningom kände jag att något var mer fel än vanligt. Lasse blev förändrad, på ett sätt som är svårt att beskriva. Han blev en annan helt enkelt. Jag trodde att jag blivit galen och ville både veta orsaken och inte. Innerst inne var jag rädd.
Skiljas -- det var en tanke jag inte stod ut med. Det gick näs-tan ett år och sedan började Berit pressa honom.
Han berättade då att han hade ett förhållande med en annan kvinna.
Hur tog hon då det?
-- Jo, säger Berit, min första reaktion var faktiskt en oerhörd lättnad, åtminstone fick jag en förklaring till det som verkade vara en personlighetsförändring, jag hade ju känt honom i nästan tjugo år!
Trots att händelsen förändrat Berits liv i negativ riktning klarar hon av att vara förstående.
-- Den nya kvinnan och han hade så mycket gemensamt, de hade liknande intressen och hon bekräftade väl honom på ett sätt som jag inte orkade där jag gick i min trista vardag.
-- Det måste bli fel i ett äktenskap när balansen är så där haltande från början, säger hon.
När hon hade klagat på att han aldrig var hemma sa han att han gjorde det för hennes och barnens skull.
-- Vad svarar man då?
Mitt uppe i den värsta turbulensen när Lasses otrohet kom fram gjorde han en helomvändning och ville "försöka igen".
-- Det här är visst ett vanligt beteende har jag förstått nu, och Lasse var väl heller inte beredd på alla konstiga känslor och problem som skulle dyka upp i samband med den första chocken.
Allt skulle bli som vanligt, de planerade till och med att flytta till en annan ort och "börja om" där.
Jag ville så gärna tro på det här, säger Berit som i efterhand tycker att hon var naiv.
Hon gick in med liv och lust för omstarten.
-- Jag blev förälskad på nytt i min man, fruktansvärt för- älskad.
Desto större var chocken när han åter ångrade sig, han ville leva med den nya kvinnan.
För Berit följde en fruktansvärd period som hon inte vet hur hon kom igenom.
-- Jag mådde fruktansvärt dåligt, allt var en mardröm.
Men praktiska saker måste funka, om inte annat så för barnens skull.
-- De har väl klarat det så där, det är svårt att säga hur de påverkats, det vet de kanske inte själva än, även om de är så gott som vuxna i dag (skilsmässan skedde för tio år sedan).
-- Och de har haft en bra kontakt med sin far även om både de och jag hade önskat att allt varit på ett annat vis.
Alla hennes gamla drömmar om framtiden försvann. Bland annat sörjer hon över att inte ha någon att glädjas tillsammans med -- särskilt när det gällt barnen: skolexamina, konfirmationer etcetera.
-- Ja, det är klart jag kan prata med andra, men det är ju egentligen deras far jag skulle vilja dela glädje och svårigheter med. Och hans nya fru blir automatiskt en kil mellan oss, även om jag inser att hon är en bra människa. När barnen är hos honom så "hoppar" de liksom in i hans nya familj så jag antar att det blir ett vakuum nånstans för dem också.
Vid tiden för skilsmässan tänkte hon att hon ändå skulle kunna bli lycklig i framtiden, men det verkar nog inte så, säger hon nu.
-- Jag har mycket obehagliga känslor av att så mycket inte känns avslutat. Det ligger antagligen i mig och kanske beror på att jag aldrig riktigt kan släppa Lasse. Han påverkade mig nåt oerhört antagligen, på något vis var han min idealman och han är det ännu, hur korkat det än kan verka.
-- Att inte kunna komma ifrån den känslan plågar mig och jag känner mig ofta ledsen. Sovit har jag inte gjort ordentligt på många år.
Det är nog inget som syns utåt, tror Berit, och det har hon förmodligen rätt i. Hon ger intryck av att vara en stabil och humoristisk människa, hon ser bra ut och är smakfullt klädd. Hon anser sig ändå leva ett bra liv.
-- Jag gör saker hela tiden, jag har vänner och så, men skulle ändå vilja ha NÅGON. Men ibland tänker jag: Varför räcker det inte med bara mig?
Hennes vänner säger att Berit är för kräsen när det gäller män. Hon har haft ett par mer eller mindre långa förhållanden, men inget som känts riktigt bra.
-- Kanske har jag låtit de gamla känslorna för Lasse låsa fast mig. Jag blir helt enkelt inte av med honom. För en del folk är skilsmässor nåt de kommer över, säger hon, och jag trodde nog aldrig i början att jag skulle få dras med det här så länge. Det trodde jag inte.