När morgonsolen på midsommaraftonen sakta gav sitt ljus och trädgården stod i den vackraste skrud, lämnade vår vän och granne oss.
Minnena går tillbaka till då vi flyttade till Basthagen. Alla arbetade med glädje på sina tomter, skottkärrorna var fulla med sand och jord. Bernhards skottkärra var fylld med gatans barn. Barnen älskade att gå till Bernhard och berätta om dagens händelser, Bernhard lyssnade förtjust och intresserat, alltid lika tålmodig och respektfull.
Bernhard och Birgitta var alltid det strävsamma ödmjuka paret, som gick ut på sina dagliga promenader för att njuta av naturen, beskåda alla blommor och lyssna på fågelsången.
Bernhard var alltid omtänksam, hade alltid ett vänligt ord till oss alla. Att finnas till för andra, med stor omsorg och kärlek, var en egenskap som vi alla satte stort värde på.
Vi är tacksamma för den fina vänskap vi haft och för alla fina minnen.
Våra tankar går till Birgitta och Mikael med familj.