q Bernt Karlsson har efter lång men tåligt buren sjukdom avlidit. Han vårdades i sitt hem i livets slutskede. Våra tankar går närmast till familjen, hustrun Siw och sönerna Mats och Håkan med respektive familjer.
För oss arbetskamrater och vänner var Bernt, i militär kamratkrets kallad 110-Kalle, mycket uppskattad för sitt yrkeskunnande och som idrottsutövare i skidor, allmän idrott, fotboll, handboll och bordtennis. Idrott är lek och man kan säga att Bernt lekte i hela sitt liv. Med sin humor, ljusa livssyn och sitt glada skratt fanns för honom inga problem, bara möjligheter. Han lekte med sina barn och in i det sista lekte han med barnbarnen. Man kan säga att Bernt levde ett lyckligt liv. Nu är han borta. Det känns tomt och trist. Ibland pratade vi om döden. Vi var överens om att vi fått uppleva så mycket i flygvapnet under lång tidsrymd, att vi nått hög ålder och ur det perspektivet kunde döden kännas naturlig. Men dessa tankar kommer till korta i den saknad vi nu känner.
Bernts ljusa livssyn hade stor betydelse för oss i arbetet, sedermera i Östgöta Flygflottiljs Kamratförening i Östergötlands Flyghistoriska Sällskap, i bastugänget, i Prästtomta Fiskeförening, i matlagningskursen och i pensio- närsföreningen, där hans breda leende blev ännu större i dansens virvlar.
Minnet av Bernt som en god kamrat kommer att leva länge.