Berta har till vår djupa sorg gått bort, nittiosex år gammal - eller ung hur man nu vill se det. I våra ögon var Berta ung som få. Vi lärde känna Berta som grannar under hennes sista sju år. Vi är alla överens om att det har varit en förmån att få ta del av Bertas nyfikenhet, framsynthet, humor och friska aptit på livet. Berta funderade ofta på hur saker och ting kunde förändras och göras på ett nytt sätt. Berta var en kvinna som ständigt planerade för framtiden, hon hade alltid ett "projekt" på gång.
Vi häpnade ständigt inför det intresse hon visade för livet, in i det sista. Berta var en sann vän. Att prata med Berta var alltid givande och kravlöst, oavsett om det gällde politik, skvaller eller mer personliga spörsmål. Det var också fantastiskt att få ta del av Bertas berättelser och erfarenheter från förr. Det kunde handla om hur livet såg ut i vår bostadsförening där Berta hade bott sedan 1939 eller mer allmänna berättelser om livet i Linköping och Östergötland från tidigt 1900-talet till några år in på 2000-talet.
Vi saknar Bertha.
Att konstnären Lisa Bauer avlidit 83 år gammal har redan meddelats. Hon efterlämnar barnen Lena och Martin med familjer och en stor vänkrets.
När Maria-fönstren i Linköpings domkyrka skulle invigas var jag ganska ny biskop i Linköping. Konstnären bakom de fantasieggande fönstren var Lisa Bauer. Någon gång före invigningen hade jag mött henne. Nu var hon åter i domkyrkan, när hennes största verk skulle invigas.
Själv hade jag inte varit delaktig i processen som ledde fram till konstverket. Min företrädare, biskop Martin Lönnebo, hade aktivt bidragit till tematiken och han var också med vid invigningen. Men mitt främsta minne gäller Lisa Bauer. Liten och oansenlig till det yttre, med spelande ögon och fågelliknande gestalt fanns hon vid invigningen och den efterföljande samvaron.
Visste man inte besked kunde hon lätt förväxlas med en av de många beundrarna till konstverket.
Anspråkslöst enkel uppträdde hon, skaparen av norra Europas främsta glasgravyr. Bara genom sitt format skiljer sig Maria-fönstren från det mesta. Men i varje detalj skymtar rikedom och fantasi, livsbejakelse och innerlighet. Här i Linköpings domkyrkas gamla Maria-kapell har verkligen Guds Moder Maria på nytt fått plats.
Nästan hela Sveriges flora finns med i konstverket. Lisa Bauers stora kärlek till blommor och växter och trädgårdar fick här ett sublimt uttryck. Maria kläddes i den vackraste dräkten, vårt lands samlade blomsterprakt.
Lisa Bauer har under sitt liv fått utsmycka åtskilligt. Hon har bidragit i många sammanhang. Men ingenting av det hon gjort kan mäta sig med det storartade konstverket i Linköpings domkyrka. När allting annat är glömt kommer Maria-fönstren att påminna inte bara om den stora tjänarinnan Maria utan också om konstnären Lisa Bauer. Själv hade hon sannolikt inte mycket intresse för att lysa. Hon var bland de saktmodiga. Men hennes stora gärning följer henne efter.
Birgitta Karlsson, Sånstorp Yxnerum, har avlidit i sitt hem endast 49 år gammal efter en lång tids sjukdom. Birgitta hade en mycket positiv livssyn och hon fanns till för alla med en hjälpande hand. Vi är många som minns Birgitta med glädje, hennes skogspromenader med eller utan svampkort och alla hennes blommor i Sånstorp.
Vi är många som sörjer och saknar en god vän och vi har många goda minnen av Birgitta som lever kvar hos oss. Vi tänker på Birgittas far, Hans-Runo, Kristian och Kristoffer och hoppas att de orkar se framåt och gå vidare i den stora sorgen.
Just när högsommaren är i all sin vackraste prakt, näckrosorna blommar i Sånstorpsgölen och de röda och vita pelargoniorna prunkar på husets veranda, just då, fick vår kära vän Birgitta somna in för alltid. Detta efter en tids sjukdom och i en ålder av endast 49 år. Vi har haft förmånen att ha Birgitta som vän i många år. Hon var en älskvärd, genomsnäll, generös, och chosefri person som alltid satte andras väl och ve främst. Hon månade om sin familj och om alla andra som stod henne nära.
Av hennes flitiga händer syns spår överallt. Ett hem som är fyllt av blommor både i hus och i trädgård. Hon kunde få den mest trista och vissna växt att blomma om och om igen.
Jämsides med att hon yrkesarbetade var hon alltid igång med att baka, plocka bär och svamp, sylta och safta. Hon unnade sig sällan någon vila.
Nu lyser inte sommaren längre, det kom en skugga över oss, men om en stund kanske vi ser sol igen. Men där Birgitta är finns en blomsterprakt det ser flitiga händer till. Våra tankar går till Birgittas familj och hennes nära och kära.