Vår folkkära, världsberömda och oförlikneliga operasångerska Birgit Nilsson har lämnat oss. Vi har i programmet Minnenas television, tidningar och radio fått följa hennes liv och tagit del av många bejublade konsertföreställningar.
En tämligen okänd sida hos Birgit Nilsson, som jag vill lyfta fram, är hennes engagemang för de utsatta i vår värld. Jag mötte Birgit Nilsson för första gången på en middag hemma hos Malte Pålsson i Rekekroken utanför Helsingborg. Än i dag kan jag återuppleva spänningen jag kände inför det mötet. Året var 1989 och den hemska flyktingsituationen i Fugnido i Sudan hade uppdagats. Jag hade själv på plats med egna ögon sett detta, tusentals människor hade blivit mördade. Aldrig tidigare i mitt liv hade jag varit så skakad som när jag såg dessa krigets och svältens offer liggande nakna och döende inför mina ögon. Mest var det unga pojkar, som flytt från krigets, terrorns och det besinningslösa mördandets Sudan.
Hoppets Stjärna gjorde en insats och jag fick vara pojkarnas röst för att övriga världen skulle få upp ögonen för detta. Birgit Nilsson blev djupt tagen när jag berättade för henne om den situation som tusentals pojkar befann sig i och ville spontant engagera sig för att hjälpa.
En välgörenhetskonsert i Helsingsborgs konserthus blev resultatet och självklart gjorde Birgit Nilsson och många andra kända artister som bland andra Jarl Kulle och Jarl Borssén konserten till en succé. Till publikens överraskning tog presentatören Birgit Nilsson faktiskt också ton: hon sjöng till Kulles ära en purfärsk text till melodin "Wien, mina drömmars stad". Välgörenhetskonsertens intäkter blev över 200 000 kronor, att användas till att lindra nöden för de sudanesiska flyktingpo karna.
Birgit Nilsson var en kvinna med en stark röst och ett starkt engagemang. För mig personligen och Hoppets Stjärna har Birgit Nilsson betytt mycket. Därför vill jag minnas henne som den som även tänkte på de svaga och utsatta i vår värld.