Birgitta Forsén

Efter en trivsam lördags-eftermiddag den 2 juli då Birgitta hade bjudit in nära släkten på middag, fick jag efter att nyss kommit hem till Lerum den 4 juli det sorgliga beskedet att Birgitta var borta för alltid. Hon hade gått bort dagen efter vårt besök och det kändes både chockerande och på samma gång overkligt att hon som var yngst i syskonskaran inte fanns med bland oss längre.

Vi hade ju alldeles nyss träffats och där hon som vanligt hade dukat så fint till en god middag och annat gott. Hon klagade visserligen på att hon kände sig lite trött, men detta var ingenting som man tog så allvarligt på eftersom hon nyss kommit hem från barn och barnbarn och hade anledning att vara trött efter resan. Dessutom pratade hon om sin fotvård och arbetet där under den kommande veckan, för som den energiska person hon alltid varit, drev hon och arbetade fortfarande i sin fotvårdsklinik trots att hon i början av året hade fyllt 70 år.

Kontakten med Birgitta grundlades redan i början av 1950-talet, när jag träffade och blev gift med hennes två år äldre syster. Eftersom de var de mest jämngamla bland syskonen och sålunda hade mycket gemensamt sedan barndoms- och ungdomsåren var det naturligt att våra goda kontakter med släkten i Östergötland i första hand koncentrerades till Birgitta och hennes familj.

Birgitta var en stor social tillgång genom sitt sätt att vara. Hon var lättsam att kommunicera och umgås med och man var alltid välkommen dit även om man råkade komma olämpligt. Hon var med andra ord väldigt generös samt hade alltid en uppriktig omtanke och omsorg om sina närmaste. Bemärkelsedagarna inom bekantskapskretsen var det Birgitta som höll ordning på i form av telefonsamtal eller ett kort i brevlådan som ibland kunde komma långväga ifrån. När jag härom året blev ensam var Birgitta den som ofta hörde av sig för att lätta upp min tillvaro i sorgen.

Jag och min familj känner ett stort tomrum som kommer att bli tungt och svårt att fylla. Och aldrig mera får man höra den glada och uppmuntrande rösten i telefonen när "Gittan" ringde. Trots att Birgitta lämnade oss alldeles för tidigt, får man ändå vara tacksam för förmånen att ha varit med om alla de positiva minnen som skapats under vår långa bekantskap