Så började fotokarriären för Lasse Hejdenberg, obotlig optimist och hejdlös solist i branschen. Sedan 1988 driver Linköpingskillen eget företag och den 20 november firar han sin 40-årsdag med öppet hus på hemmaplan.
Dock inte i mörkrummet. Det är nämligen förpassat till Gärstadstippen.
-- Digitaliseringen har totalt förändrat fotografens vardag. En del av hantverket är borta, men jag har mer skinn på fingertopparna.
Händerna behöver inte bada i framkallningsvätskor och andra farligheter längre. Yrkesskadorna har flyttat på sig.
-- Jag är något stel i en axel och har fått lite problem med magen när jag stressat för mycket. Men nu mår jag bra och jobbar sällan mer än fem dagar i veckan.
Lasse tar sig tid att leka med barnen Olle, fem och ett halvt år, och Jonatan, tre och ett halvt, och att renovera sitt hus i Råberga. Det som han tidigare delade med mormor.
-- Jag är faktiskt gymnasieingenjör i husbyggnad och inte helt bortkommen på taket, säger han.
Och inte i källaren heller. Det var nämligen där Lasse startade sin yrkesbana.
-- När jag gick i ettan på gymnasiet fick en skolkompis se min kamerautrustning. Han arrangerade veckokonserter på danshaket Lorry och skrev recensioner i Östgöten. Men ingen fotograf ville jobba klockan halv tolv på natten.
Lasse gjorde det gärna. Han fick 25 kronor i arvode per publicerad bild, plus film och papper.
-- Det var kolsvart där nere på nattklubben och svårt att göra ett vettigt jobb.
Särskilt som pengarna för arbetet på skollovet inte räckt till att köpa blixtaggregat. Den blivande stjärnfotografen lånade grejer, innan han fick råd att komplettera utrustningen.
-- Jag har alltid gillat att fota musiker och två gånger blivit svensk mästare i rockfotografi i Hultsfred, berättar han.
Ibland fascineras fotografen så till den grad av det som händer på scenen att han glömmer klämma på avtryckaren. Det var i alla fall vad som hände en gång vid Roskildefestivalen.
-- Den engelska gruppen Madness framträdde för jättepublik, och i diket framför avspärrningen fanns ett 50-tal fotografer. Men alla försvann när det började störtregna, alla utom en. Jag stod där ensam, sjungandes och gungandes, och killarna i bandet skvätte vatten över mig. Det blev en fantastisk konsert men inte många bilder tagna.
Apropå galenskap trodde sig den blivande jubilaren vara expert på aktier i yngre dar. Han och en kompis stegade, fyllda av förväntningar, in till banken och lånade 5 000 kronor var för att satsa på Consafe och uthyrning av oljeplattformar.
-- En synnerligen strategisk placering. Två dagar senare gick företaget i putten.
Då föreföll tidningssidan stabilare, åtminstone något. Lasse Hejdenberg frilansade på Östgöten från 1981, gick direkt ut från skolan och fick fast anställning 1984. Efter att ha lumpat som fotograf på Värnpliktsnytt startade han Mediahuset i Linköping ihop med två kolleger men spelar solo sedan 1992.
Han jobbar mest åt kundtidningar och facktidskrifter i närområdet och tycker sig ha lagom många uppdrag. Vi fångade Lasse på hemväg från Holmens bruk i Skärblacka, där han fotat ett nytt pappersemballage som ska lanseras på världsmarknaden.
-- Sedan jag fick barn försöker jag arbeta femdagarsvecka. Det är nyttigt för både min familj och min mage, troligen för bildkvalitén också.
Blixten från källaren har kommit upp sig och blivit en stadgad herre, som slutat spekulera i osäkra aktier. Då satsar han hellre långsiktigt på något som heter Hejdlösa Bilder AB.
Familj: Hustru Susanne, barnen Olle och Jonatan.
Yrke: Fotograf.
Fyller: 40 år på lördag (20 november).
Firar: Öppet hus efter lunch.
Roligaste bilden: "Jag skulle fotografera 25 revisorer, samtliga försedda med tjänstemin. Ingen log. Efter en halvtimmas ansträngning upptäckte jag min fadäs och meddelade församlingen att jag glömt sätta film i kameran. Nästa bild blev jättebra. Alla skrattade."