"Är den sköna oskuldsfull
då tar ni med er hela famnen full
utav de vitaste rosor som här står att få
den artigheten skall hon nog förstå"
Mannen i den gamla visan står i penséer och bryderi i blomsterhandeln. Han resonerar med butiksbiträdet om vilken slags bukett han ska välja till "den flicka som han älskar". Vitt om hon är oskuldsfull, föreslår expediten, men "om hon är sisådär som mer än gärna gör vad ni begär" -- då får det bli bara röda blommor.
Vad gör förälskade män i dag, ja, vad gör alla som köper blommor åt någon?
När jag frågar Erica Gustafsson på Ebbas blommor i Linköping om vilken roll gamla regler spelar för dagens kunder svarar hon att de sällan följs.
-- Regler, förresten, läser man böcker om blommors historia och olika tiders syn på vilka färger och sorter som skulle skänkas i olika sammanhang, så hittar man lika många åsikter som det finns författare till böckerna.
I visan ovan stod den vita färgen för oskuld, men många av oss tänker annat om vitt.
-- Det är synd att vissa blommor och färger ska förknippas med död och sorg, säger Erica.
Men den synen håller på att förändras. Floristbranschen har mer och mer kommit att präglas av mode och trender, man åker på mässor och kommer hem med nya idéer som ofta går stick i stäv med den gamla ordningen.
Under de 8--10 år Erica har jobbat inom yrket har mycket hänt.
-- Man kan säga att blomster- och växtarrangemang följer inredningsmodet tätt i spåren. En lång tid har det sparsmakade och enkelt eleganta varit förhärskande, men nu ser man att något annat är på gång: det romantiska, ja, det är helt enkelt mer blommigt!
Det finns dock en viss fördröjning inom blomstermodet, precis som inom andra moden. Många människor vänjer sig långsamt vid nymodigheter, man kan också säga att vissa är svårare att påverka trots att reklamen överöser oss med sina säljande budskap.
Den här fördröjningen verkar Erica nöjd med, hon är personligen mest förtjust i de lite enk-lare arrangemangen.
-- Kanske har kunden valt en vacker kruka som man vill framhäva och inte dölja, säger hon. Det är viktigt att se till underlaget och kombinera allt till en vacker helhet.
-- Tråkigt är när vi själva tycker att vi skapat något tjusigt som sedan hanteras eller placeras fel.
Hon ger exempel:
-- När vi gjort en vackert bunden bukett och kunden klipper upp basten, ja, då faller ju arrangemanget isär! Eller så kanske buketten placeras på något ställe där den inte syns bra.
(Jo, jag tänker genast på gamla foton av 50-, 60- och-så-vidare-åringar som satt bakom en skog av buketter i vaser som trängts ihop på ett presentbord. Eller den vackra tulpanbukett som placerades på ett bord framför ett storblommigt draperi ...)
Hon ger en bra tumregel:
-- Gummisnodd är ett tecken på att buketten ska "frigöras". Är den bunden med bast ska den så förbli.
De gamla färgkonventionerna tycks som sagt vara borta. Erica tycker att kunden i alla sammanhang bör följa en enda regel: ge bort det du själv tycker är vackert eller tror att givaren tycker om.
-- Vid begravningar är det vanligt att de anhöriga väljer blommor efter årstiden eller, naturligtvis, efter den bortgångnes smak.
Förr ansågs gult vara falskhetens färg och man skulle följ-aktligen vara försiktig med att ge bort gula blommor -- om man nu gjorde en så konstig sak som att ge sina antagonister blommor.
-- Men numera är gult en mycket poppis färg, säger Erica.
En annan gammal regel var den om ojämnt antal blommor, 3, 5, 7 stycken. Den hade ett bindningstekniskt ursprung, det blev snyggare och mer symmetriskt så, tyckte man.
-- Antalet blommor tycks folk ha slutat grubbla över i dag, men det är klart, 13 blommor vill man kanske inte ge bort av förklarliga skäl ...
Så talar vi lite om brudbuketter, det finns föräldrar (mödrar mest!) som blir bleka som iskonvaljer när barnen beskriver hur de tänkt sig klädsel och blommor vid sitt förestående bröllop.
-- Jag tycker nog att det är kul när man vågar lite, säger Erica. En del brudar passar helt enkelt inte med violer och rosor.
Hon nämner "häftiga" kombinationer som blodrött, lila och cerise.
-- Kontraster är egentligen A och O i det här yrket, säger hon.
De droppformade -- hängande -- brudbuketterna är inte så vanliga, längre, men Mette-Marits bukett vid det norska prinsbröllopet fick säkert många att hoppa till, tror Erica:
-- Arrangemanget var rätt ovanligt och såg ut som en handduk eller matta som hängde över armen.
Antagligen slapp den norske prinsen välja färg som passade brudens beteende, det tog den norska pressen hand om (och andra nationers, för all del).
Men den lycklige mannen i den tyska kabarévisan tog slutligen sitt parti i Karl-Ewerts text från 1923:
"Men om nu rätt ska vara rätt,
så stick i min bukett
två små röda rosor"