Hälsa och välbefinnande, andlighet och egofixerad kultur. Är det typiska tecken för vår tid? Eller har de alltid funnits där fast vi inte sett?
Om några av dessa "tecken i tiden" kommer en ny serie på familjesidan att handla om. I dag handlar det om vår syn på boendet.
Vad är det som får oss att ständigt förändra våra hem?
-- Boendet har blivit en hobby. Vi lägger ner allt mer tid och pengar på att skapa vårt hem, konstaterar Maria Göransdotter som forskar om heminredning vid institutionen för historiska studier vid Umeå universitet.
Köerna är lika långa varje helg. Möbler verkar ha blivit en förbrukningsvara. För visst finns det en maxgräns för hur många soffor man kan ha i ett hem.
I handelsträdgårdarna köps det trädgårdskrukor som ska innehålla vårblommor, sommarblommar, höstblommor och gärna något som är grönt på vintern.
Det är nämligen inte bara inne det ska vara ombonat. Vår längtan efter att skapa trivsel har spridit sig ut i trädgården. Även på vintern ska trädgården kännas hemtrevlig. Ljusslingor och snögubbar ska lysa upp i mörkret.
Hur har det blivit så här? Varför boar vi in oss på detta sätt?
-- Det vi ser är egentligen inget nytt. Men bättre ekonomi och nya värderingar bidrar till att allt fler har möjlighet att lägga ner tid och pengar på sitt hem.
-- Fram till 50-talet och kanske en bit in på 60-talet köpte människor ofta ett möbelgarnityr när man satte bo. Det kunde till exempel innehålla soffa (tre-sits, två-sits och en fåtölj) tillhörande soffbord, bokhylla och matsalsbord med stolar. Det var en stor investering som man betalade av på i många år.
-- Med tiden har det också blivit legitimt att köpa begagnade möbler och att blanda stilar. Möbelmarknaden har också anpassat sig och det är få som erbjuder möbelgarnityr.
Maria Göransdotter berättar om det svenska hemmets historia som både socialt och politiskt förankrat i början av 1900-talet. Inom den framväxande välfärdstaten var en ny syn på hemmet en del av att sprida det moderna samhället som skulle präglas av ljus och hygien. Ut skulle de gamla, mörka och dammiga möblerna. Idealet var Karin och Carl Larssons hem.
De nya estetiska kraven stöddes även av samhällets konservativa. Hemmet var en garanti för familjen, grunden för samhällets stabilitet. Hade människor bra hem skulle ingen göra revolution.
Hur spreds dessa idéer?
-- Under 30-40-talet arbetade man medvetet med "smakfost-ran" för att få folk att ta till sig en ny estetik, både i form av nya typer av möbler och nya sätt att inreda hemmen. Det var Svenska slöjdföreningen (numer föreningen Svensk Form) och studieförbund som tog initiativ till kurser i heminredning. Heminredningskurser hölls i stor skala över hela Sverige, och en viktig målgrupp var alla som arbetade inom industrin.
Den första heminredningstidningen, Allt i hemmet, kom 1955. Tidningen blev genast populär och har sedan haft många efterföljare.
Maria Göransdotter menar att medierna - både tv och tidskrifter - naturligtvis har varit viktiga för de senaste årens utveckling. Det är dock inte längre många som går kurser i heminredning. Intresset för heminredning tillhör i dag istället vår livsform. Heminredning har blivit ett av många sätt att förverkliga sig själv.
Finns det fortfarande en politisk tanke bakom vår heminredningsiver?
-- Nej, det tror jag inte man kan säga. Sedan 50-60-talen har heminredning fått en allt starkare koppling till konsumtionskulturen. Man ändrar och byter ut både möbler och andra inredningsdetaljer allt eftersom modet och trenderna växlar, och också för att manifestera sin livsstil genom sitt hem.
Maria Göransdotter menar att brytpunkten kom på 60-talet, när smakfostran började ifrågasättas allt mer, och inte minst genom slit-och-slängdebattens där det diskuterades hur man skulle förhålla sig till konsumtion i allmänhet. Skulle man "köpa för livet" eller förändra hemmet allt eftersom behoven förändrades?
-- Under 1970-talet kom spånskivorna och det blev möjligt att göra egna möbler, en låg säng och soffa, eller kanske en bokhylla. Det förändrade också radikalt förutsättningarna för heminredningen.
-- Den uppenbart politiska dimensionen har blivit osynlig i heminredningsdiskussionen, kanske i takt med att boendestandarden blivit högre under 1900-talet. Debatten om form och smak förs istället i relation till design- och formgivningsfrågor inom både politik och ekonomi. Tidigare under 1900-talet ingick de frågorna som en integrerad del av heminredningsdebatten, men har nu liksom brutits ut och blivit ett eget område.