Eive Pantzar är den originelle bonden och globetrottern, som sålde korna och köpte en kamera.
Han har föreläst i hundratals östgötska bygdegårdar och församlingshem och inför stundande 80-årsdag redan blivit hyllad med en procession -- i Indien!
-- I den gick minst 500 skolbarn med sina lärare och en äkta elefant.
Troligen blir det en något mindre skara som kommer till det öppna huset i Skänninge missionskyrka på tisdag. Och oss veterligt är det inga snabelförsedda djur anmälda.
-- Presenter? Nej, nej, huset är redan fullt av saker från världens alla hörn. Jag önskar bara bidrag till hjälpprojekten i Kerala i södra Indien eller till värmekostnader i vår missionskyrka.
Hustru Gunvor nickar instämmande. Hur många smörgåstårtor och vanliga tårtor hon bakat är hemligt, men de kommer säkert att räcka till kalaset. Även om det skulle anlända någon enstaka elefant.
Den gamla kulturbyggnaden från 1700-talet, som Eive och hans fru renoverat och bott i sedan 1987, är dekorerad inför julen. Det lyser inbjudande kring uthus, lusthus och växthus i Cavallingården vid Skenaån. Och i strandkanten vilar Pantzarbåten Gunvor, en lika effektfull som effektiv eka i blått och vitt.
Eive tar emot med öppen famn och börjar redan i hallen föreläsa om sina äventyrligheter. Han har hundratals historier, mer eller mindre sanna, och otaliga dikter på lager. Och han kan prata precis hur länge som helst.
-- Då jag blir tillfrågad hur mycket tid jag behöver för ett program brukar jag säga att "ni får dra ur sladden". Men det har ingen gjort ännu.
Inte ens hans fru. Gunvor fascinerades av den pratsamme bondens framträdande på en julfest redan 1949, och gör det fortfarande. Hon var bara tolv år, Eive dubbelt så gammal, när de möttes första gången.
Kontakten var etablerad. Och Gunvor kände sig aldrig manad att dra ur den.
-- Det sa klick tidigt och vi förlovade oss 1956.
Då hade Eive redan börjat sin världsomfattande tripp, som inrymmer 72 utlandsresor och 54 länder. Hittills.
-- På senare tid har jag fått en speciell förkärlek till Indien, där vår äldsta dotter Ulla och hennes familj driver att par hjälpprojekt. Det var hjärtevärmande att se med vilken tacksamhet som gåvorna, bland annat ett par datorer och skoldräkter, har tagits emot.
Hyllningarna för Eive och hans familj bestod alltså i processionen, med barn och elefant, till skolan i byn. Jubilaren blev lika glad för det som när han utsågs till Årets Skänningebo 1995.
Eive Pantzar föddes i Ödeshög och flyttade med sina föräldrar till Hageby utanför Skänninge 1934. Han övertog sin fars gård 1952 och var aktiv lantbrukare till 1987.
-- Vår son driver den vidare. När jag berättar att jag ska fara till Indien, Sri Lanka eller Thailand säger Magnus att han ska åka till Linköping med potatis.
Sin första utlandsresa gjorde Eive 1948, då han liftade till Holland. Året efter bar det av mot Italien med kompisen Bengt Helmerud i en gammal DKW. De blev hängande någonstans i Alperna och var saknade i många dagar. Dagens Nyheter larmade om försvinnandet, och i Skänninge trodde man att de båda männen förolyckats.
-- Vi hade bara åkt iväg för att skaffa reservdelar till masonitbilen.
Det blev en sann historia att förmedla till åhörarna i föreläsningsföreningar runt om i bygderna. En månad hann Eive med 31 ställen, ett svårslaget rekord.
I dag kan han visa videofilmer på storbildsskärm men föredrar den gamla tekniken. Det blir mest prat till diabilder, precis som för 50 år sedan, och i metropoler som Hulu missionshus, SPF Tylöskog Godegård, Vårdsbergs hembygdsförening och Boxholms samlarklubb.
-- Nyligen var jag hos samlarklubben för 13:e gången på 13 år, så det gäller ju att förnya sig.
Han har ett tiotal program att erbjuda men brukar följa fyra olika huvudspår. Det handlar om märkliga platser, udda människor, palats och oxkärror, original och originaliteter. Mest originell är han själv.
-- Jag vet var stickkontakten sitter i de flesta samlingslokaler i mellersta Östergötland. Och nu står Småland på tur.
Eive Pantzar, 80 år, vilar inte på några lagrar utan fortsätter med sina förevisningar, föreläsningar och trivselträffar. Det är en ständigt pågående långresa och livsvandring, med eller utan elefanter.
Och ännu har han inte trasslat in sig i några sladdar eller snubblat på några snablar.
eive pantzar