En viktig länk i kretsen av vänner från tidigare lärare vid Ljungstedtska skolan har brustit.
Vår kollega, Britt Nilsson, har efter en längre tids sjukdom, lämnat oss. Hon hade tidigare varit hemkonsulent, innan hon fick tjänst som hushållslärare. I sitt skolarbete förmedlade hon på ett storartat sätt sina djupa kunskaper i praktiskt arbete, förvärvade genom egna erfarenheter som lantbrukarhustru i Ånväga, var-ifrån hon ofta tog med sig eget undervisningsmaterial. Hon var alltid glad och positiv, humoristisk och idérik och hade förmågan att entusiasmera andra. Trots mycket arbete på gården hade hon alltid tid för sina kollegor, när vi samlades vid speciella tillfällen, kanske för att fira någon födelsedag eller göra en resa. Dessa kontakter upprätthöll hon även efter sin pensionering. Trots sin sjukdom försökte hon vara med oss på våra sammankomster och visade alltid ett glatt humör.
Britt var en person för vilken inget var omöjligt, hon hade många intressen och var verksam i åtskilliga sammanhang. Vi minns vår kollega och vän med tacksamhet och deltar med hennes familj i deras stora sorg.
En lagom cykeltur hem-ifrån fanns "Britt i Ånväga". Det blev mycken och trivsam samvaro vid köksbordet. Britt var ständigt mitt i projekt, hennes intressen var omfattande och rörde sig alltid kring det goda livet. Att se och uppleva, att engagera sig själv och andra, att dela med sig av idéer i kyrka, föreningsliv och samhälle var en självklarhet för henne.
Aldrig tycktes hon jäktad, alltid lugn och nära till skratt. När vi för många år sedan åkte "Dacketåg" till Kalmar var Britt en riktig bondmora som "måste ta vara på tiden." Hon hade med sig åkerärter, som skulle spritas. Det stimulerade till mycket trevligt prat om gångna tider medan ångloket töffade vidare.
"I år tänker vi göra ost, vill du vara med?" hette det en annan gång. Britt var intresserad och kunnig i så mycket och delade gärna med sig. Vid nästa tillfälle inbjöd hon till en cykeltur och visade vägen till Rosenkällasjön.
Det senaste året njöt hon av att tillsammans med Arnold ha flyttat in i ett nytt, för dem planerat hem. Britt var en verklig vän. Värmen och omtanken fanns med hela tiden. Vårt sista samtal ringde jag för en kort tid sedan från USA och hon avslutade med "Ni kommer väl ut och hämtar grönt."
Saknaden är stor och med många ljusa minnen går våra varma tankar till Arnold och de unga familjerna.