Vi lärde känna varandra bara för några år sen, och så plötsligt, utan förvarning, är hon borta. Vi talades vid för ett par dar sen och då var allt som vanligt. Sedan vi båda blev ensamma fick vi en fin telefonkontakt varje vecka, det var alltid lika roligt. Det kommer jag att sakna mycket. Britta fick det väldigt besvärligt när hon miste sin syn -- att inte kunna läsa eller göra något annat, tiden måste bli väldigt lång. Hon var trött på livet, hennes kommentar var alltid att det inte är roligt att bli gammal. Men jag är tacksam mot Britta för den korta tid vi fick lära känna varandra och jag önskar henne: vila i frid.
Mina tankar går i dessa dagar till Lotta och hennes familj som mist en god mor, svärmor och mormor.