Födelsedagsfirande, utställning och sedvanligt arbete på en gång.
-- Det kör ihop sig lite, och då mår jag som bäst, säger W Peter Menzel.
Bildläraren och konstnären fyllde 60 år den 21 augusti men väntar med festen till på lördag. Att den krockar med hans utställning på den gamla kraftstationen vid Tanneforsfallet i Linköping ger bara extra energi. Och brus och bus på samma gång.
-- Kul att någon vill höra vad jag har för mig.
Det brusar kring hans konst, bestående av "akustiska skulpturer". W Peter bygger upp en ljudinstallation, i vilket själva fallet blir en naturlig del.
Det är ett sätt för honom att leta nya uttrycksmedel och kanske att finna sig själv lagom till 60-årsdagen. Peter har alltid valt egna vägar och små avstickare, även när han var fotograf på Östgöten och skulle beta av åtta-tio rutinjobb på en dag.
Avstickaren från Tyskland till S:t Annas skärgård på 70-talet förändrade hans tillvaro totalt. W (som i Wolfgang) Peter drabbades av kärleken och blev östgöte redan 1974.
-- Men jag är fortfarande tysk medborgare, påpekar han.
Linköpingskonstnärens mest kända verk är fredsmonumentet vid Stångebro och den spolformade alfa- och omega-skulpturen framför biblioteket. 2002 fick han kommunens kulturstipendium på 30 000 kronor.
-- Då kunde jag bjuda hela familjen på en resa till Kanarieöarna. Det blev också en slant över till ett par högtalare åt mig.
Annars går den konstnärliga verksamheten som regel med underskott. Peter försörjer sig sedan tio år tillbaka som lärare på medieprogrammet på Anders Ljungstedts gymnasium. Han leder fotokurser, undervisar i arbetsmiljö och har även haft filosofi på schemat.
-- Jag fick erbjudande om jobbet strax innan Östgöten lades ner. Under en kort period stod jag på två ben.
Det blir stadigare så och lättare att göra små skutt åt sidorna. W Peter var en sökare redan under uppväxttiden i Tyskland. Han föddes i Wilhelmshaven, inte långt från holländska gränsen, prövade olika konstuttryck och fanns med på utställningar i unga år.
-- Sedan läste jag bland annat litteraturhistoria och filosofi i Meinz.
Nästa stora steg blev grundandet av ett kollektiv i Berlin. Peter och hans kompisar målade, skulpterade, skrev dikter och härjade fritt i en stor ateljé.
-- Men jag pluggade också och tog en examen motsvarande pol mag i Sverige.
På semester i S:t Anna mötte han sin kärlek, som sedermera blev hans fru. Peter drogs till Gun och Östergötland och flyttade hit 1974.
-- Jag fick jobb på L M Ericsson i Norrköping och lärde mig svenska genom att titta på barnprogram i teve.
Efter fotokurs på gotländska Hemse bytte han bana och fick jobb på Folk-bladet och Östgöten. Peter gillade konkurrensen med storebror Corren.
-- Vi var ju ofta på samma jobb och tävlade om att hitta bra vinklar och variera utbudet. Det kunde bli ett tiotal uppdrag av de mest skilda slag på en arbetsdag.
Efter 15 år som fotograf försvann jobbet med tidningen, men då hade Peter slunkit in i skolvärlden. Det är på Anders Ljungstedts gymnasium han har sin försörjning. Konsten ger viss uppmärksamhet och stor tillfredsställelse men inga förtjänster.
-- Jag gillar att röra mig på fria områden, samtidigt som jag har en fot i verkligheten.
6 minuter med en 60-åring
w peter menzel