Med Carl-Gustaf Wad-ström har en av Östergötlands legendariska hästkarlar gått ur tiden. I nära ett halvt sekel ägde han släktgården Sixtorp i Gammalkil, som han brukade tillsammans med brodern Lars. På Sixtorp föddes upp såväl halvblodshästar som ardenner och nordsvenskar, men det var nog kallblodsraserna som låg närmast hjärtat. Där stod bland annat den elegante ardennerhingsten Bonitor och under senare år ett antal goda nordsvenska hingstar. Under nedgångsperioden för kallblodsraserna på 1960-talet köpte Carl-Gustaf in bra ston av såväl nordsvensk som ardennerras och såg till att deras blodslinjer bevarades för framtiden.
Carl-Gustafs engagemang sträckte sig dock längre än till den egna framgångsrika uppfödningen. I länet var han under ett antal år ordförande i Vifolka-Valkebo hushållningsgille och medlem av hushållnings-sällskapets förvaltningsutskott och hästavelskommitté. Särskilt kan nämnas hans stora engagemang i de årliga Bjärka-Säby-dagarna med unghästpremiering och olika hästevenemang. År 1976 föreslog han att sällskapet skulle ge ut en historik över hästaveln i länet. Resultatet av detta initiativ blev Valter Elgeskogs standardverk Hästar och östgötar, i vilket Carl-Gustaf lade ner ett stort arbete på att få fram bildmaterial.
Även på riksplanet engagerade sig Carl-Gustaf för hästaveln. I ardennerföreningens styrelse var han aktiv som kassaförvaltare och vice ordförande och i en för föreningen kritisk situation åtog han sig ordförandeskapet. Från 1993 till 2003 var han ordförande i Föreningen Nordsvenska Hästen och tilldelades vid sin avgång föreningens silvermedalj för sina insatser och utsågs till hedersmedlem. Under ordförandetiden utvecklade han kontakter med den norska systerföreningen och tog initiativ till ett utbyte av högklassiga avelshingstar mellan länderna. Ända till ett par veckor före sin bortgång skötte han Ackordshäststiftelsens inköp och utplaceringar av kallblodshästar hos fodervärdar.
Som föreningsman var han en naturbegåvning, en god organisatör med snabb uppfattningsförmåga. Helst sökte han samförståndslösningar men var heller inte rädd att säga sin mening. För hästintresserade i och utanför Östergötland var Carl-Gustaf i Sixtorp något av en institution. Till honom ringde många, även erfarna uppfödare, för att få råd i avels- och härstamningsfrågor, eller bara för att prata häst. Begåvad med ett fenomenalt minne blev han sällan svarslös. Eftersom han av naturen var vänlig och hjälpsam, blev kvällarna vid telefonen många och långa.
Jag hade förmånen att få samarbeta med Carl-Gustaf vid många tillfällen och få räkna honom bland mina vänner. Förutom sin praktiska duglighet hade han en förmåga att skapa trivsel och fest kring de hästevenemang han organiserade, samtidigt som han värnade om tradition och gammal god hästkultur.
Vi är många hästvänner över hela landet som saknar den trygga östgötska rösten, med tacksamhet och glädje minns Carl-Gustaf och önskar god vila efter ett väl utfört dagsverke.