Christian var knappt en dag gammal när vi lärde känna honom och hans familj, och vi har sedan dess följts åt. Under de första skolåren bodde han och hans familj i Västervik och kontakten blev tack vare avståndet starkare, då besöken på så vis blev hela helger. Ibland bodde han och lillasyster Theresa hos oss i hela veckolov. Vår son Dan och han kom varandra nära på ett så härligt sätt, trots att de var så olika som personer. Jag glömmer aldrig när de stolt kom in och visade risporna i handen och sa: "Nu är vi blodsbröder, vi har blandat vårt blod med varandra." De var då åtta, kanske nio år gamla.
Senare kom han och hans familj tillbaka till Linköping. Christian och Dan hamnade i samma klass under högstadietiden på Folkungaskolan. När det var dags för gymnasiet valde han den tuffaste utmaningen som gick att välja: natur på engelska. Han hade lätt för att lära sig, men utbildningen krävde mycket och tvivlet kunde vi skönja ibland, men han gav inte upp utan klarade det hela med toppbetyg.
Efter gymnasiet var det dags för lumpen, han kom till P 18 på Gotland som gruppchef för en signalgrupp och där trivdes han väldigt bra och fick många nya vänner. När militärtjänsten var avklarad började han att jobba. Vi kunde se tydligt hur han växte som människa. Vi har alltid upplevt honom som en glad men blyg person. Nu blev han gladare och mera öppen. Han hade blivit en man med ansvar, men med en ödmjukhet inför andra som få kan visa upp.
Christian lämnade många kloka och filosofiska tankar efter sig i de anteckningsböcker som han skrev under sina sista månader i livet. Dessa tankar har vi tagit till oss, och ska förvalta dem väl.
Våra tankar går till hans närmaste anhöriga.