q Vi lärde känna Conny och Eva Söderbäck i mitten av åttiotalet när vi flyttade ut till Kolmården. Dessa människor tog vi snabbt till våra hjärtan och där kommer de alltid att förbli.
Conny och Eva har alltid funnits där med sina hjälpande händer och sina kloka ord. När barnen var sjuka kunde man alltid fråga Eva om råd och behövde man hjälp med hus, bil eller annat fanns Conny alltid till hands. För barnen kom de att bli som en reservfarfar och -farmor. Vi har många gånger undrat hur de orkade ställa upp för alla människor. Vi har aldrig hört dem säga att de inte har tid och det oberoende av vad klockan var.
Sista gången jag träffade Conny och Eva var en augustidag när vi satt i deras nya uterum och åt en god middag. Som vanligt pratade vi om framtiden, men också om det som vi upplevt tillsammans, både glädje och sorg. De var så glada att äntligen ha fått den välförtjänta pensionen. Nu kunde de ägna mer tid åt sina barn och barnbarn, men också resa som de tyckte så mycket om.
För oss är Conny och Eva på en lång resa. Det känns skönt att de är tillsammans och vi har dem i ljust minne bevarat.
Vi saknar dem.