Arne Argus var vd för tidningen Östgöta Correspondenten i Linköping i 14 år.
Han beskrev själv tiden mellan 1976 och 1990 som gyllene år, både ekonomiskt och publicistisk.
Arne Argus var en av dem som sörjde Norrköpings Tidningars köp av Östgöta Correspondenten.
I Världen idag uttalade han:
"Det är tragiskt att detta fina gamla familjeföretag nu går i graven. Corren var flaggskeppet i den östgötska medievärlden."
Arne Argus var bördig från Bodafors i Småland. Han var näst yngst av nio syskon i den lilla banvaktsstugan norr om Bodafors.
Efter att ha skrivit bandyreferat för några futtiga ören raden började sin yrkesbana som sportjournalist på Smålands Dagblad i Nässjö.
Efter militärtjänsten hamnade han på Smålands-Tidningens huvudredaktion i Eksjö. Där blev han kvar i 30 år i Eksjö och 33 år inom Herencokoncernen.
Det var därefter han kom till Östgöta Correspondenten som vd.
Arne Argus var ordförande för Svenska Bandyförbundet 1964-1970, och 1967-1971 var han president för det internationella bandyförbundet.
Han satt även 20 år i Riksidrottsstyrelsen.
Vidare satt Arne Argus i elva år i styrelsen för Sveriges Television.
Arne Argus kallades ibland för bandyoraklet. Det han inte visste om bandy var inte värt att veta.
Bland alla böcker Arne Argus var med om att producera fanns till exempel en rad böcker i ämnet; 100 Bandyfinaler (1998), Bandy i 100 år (2002) och Bandy-Jubel (2005).
Vidare gjorde Arne Argus flera jubileumsböcker om Nässjö IF och Smålands Idrottsförbund.
Arne Argus berättade ofta om familjens stora betydelse för honom. Familjen var hans stora glädje källa och det var också han som blev den sammanhållande länken.
Sammanhållande Familjen har ändå varit hans rikaste glädjekälla
Närmast sörjande är hustru Mari-Sofi, tvillingsönerna Pär och Ulf, nio barnbarn.