q Riva de Sole i Italien var Dagmars och hennes älskade Nisses favoritplats. Där träffade jag Dagmar första gången på valborgsmässoafton i början av 1970-talet, då föreningen NHR i Linköping var på samma ställe. Efter den resan fortsatte vänskapen. Vi gjorde besök hos sjuka kamrater som fanns på Valla sjukhus och även i många hem. Varje sommar i många år fick de som sällan kom ut från Valla tillbringa en hel dag i Dagmars och Nisses sommarstuga i Västervik, där de bjöds på god mat, kaffe och hembakt.
När Dagmars älskade livskamrat dog tappade hon lite av sin livsglädje. Hon tyckte inte om att vara ensam. Dagmar fick allt svårare att se och flyttade till ett boende med hjälp. Jag minns våra många telefonsamtal. Nu har Dagmar rest färdigt. Det är många som tänker tillbaka och minns en glad kamrat och vän.