När Daniel Johansson för en dryg månad sedan avslutade utbildningen på Urmakarskolan i Borensberg fick han också motta ett stipendium på tusen kronor.
Hur kom du på att gå urmakarutbildning?
-- Jo, först gick jag elprogrammet på gymnasiet och jobbade som elektriker ett par år, bl a på Ericson. När dom sa upp folk, tyckte jag att det var dags att hitta på nåt annat.
Vad gör man som urmakare i dag när klockor ser ut som de gör?
-- Modeklockor kan man möjligen fixa mindre saker på, men det lönar sig inte att göra större reparationer. En del dyrbarare klockor kan ha vissa funktioner -- tidtagning, exempelvis -- som vi kan serva. Men de mekaniska uren verkar komma tillbaka, och så reparerar vi förstås folks äldre klockor.
Vad ska du göra nu då?
Jag ska försöka få tag på jobb, det ser ganska bra ut, men man får säkert räkna med att flytta på sig.
Roligaste minnet från den treåriga utbildningen i Borensberg?
Jo, det var en resa man bara får göra en gång. Vi åkte som avslutning till Schweiz en vecka och besökte välkända fabriker där, bland annat Breitling och Rolex. I de här fabrikerna tillverkas fantastiska saker, precisionsur av olika slag, till exempel flygplansur.
Och sen har vi kollat på -- och tagit i! -- en klocka som kommer att kosta cirka fyra miljoner.
Det var en känsla.
Vad för klocka, vem ska köpa den?
En klocka för en privatperson alltså, för nån onödigt rik människa, en oljeshejk, eller så!