I Dantes "Den gudomliga komedin" är Judas själ mörk. Ingen bättring är någonsin möjlig för den som förrått Guds son. Från evangeliernas uppkomst fram till slutet av 1700-talet beskrivs Judas konstant som den nedrigaste av skurkar. Berättelserna om honom fylls av groteska detaljer och i konsten porträtteras han med apliknande utseende.
I apostlagärningarna låter evangelisten Lukas Judas dö en ohygglig död. När förrädaren köpt en åker för blodspengarna spricker hans buk och inälvorna rinner ut.
Samme evangelist förklarar att Judas övergivit sin plats som apostel för att "hamna där han hör hemma" (Apg 1:25). För Lukas och Dante är Judas ondskan personifierad.
-- En personifiering av ondskan gör att vi har lättare att hantera den, säger Göran Collste, professor i tillämpad etik vid Linköpings universitet, och fortsätter:
-- Det blir mycket svårare om vi säger att ondskan ligger latent hos oss alla.
På Göteborgs stadsteater spelas just nu "Albert Speer" om Hitlers favoritarkitekt. På scenen står han ensam i ett kallt strålkastarljus. Han våndas, skuldkänslorna äter honom inifrån. Eller är det vad han vill att vi ska tro?
Kan man tro att någon som stått i toppskiktet av ett maskineri som systematiskt mördat människor, ångrar sig först efteråt?
Kanske är det lättare att tro att han är helt igenom ond, att han är född ond. Annars kan vi inte veta om vi skulle agera annorlunda. Att vi är bättre människor.
-- Jag tror att ondska kan börja som goda avsikter, säger Göran Collste. Dessa fördärvas sedan och förvandlas till sin motsats, med mycket lidande som följd.
-- Man kan tänka sig att Usama bin Laden har goda avsikter, fortsätter han. Bin Laden vill frälsa mänskligheten från förtryck. Men någonstans går det fel. Målet blir alltför viktigt och det spelar inte längre någon roll hur många som offras på vägen. På andra sidan finns George Bush som vill säkra demokratin och friheten, men som är beredd att starta ett krig för att nå sitt mål. Kanske är det så att ondskans bästa mylla är omedvetenhet, inte illvilja och onda avsikter?
USA:s president George Bush har kallat de länder som misstänks hysa terrorister för "ondskans axelmakter". Samtidigt refererar Usama bin Laden till USA som "satan". Hur ska vi definiera ondska?
-- En ingång till problemet är att leta efter ondskans avtryck, säger Göran Collste. Det främsta avtrycket är lidande.
Han tror inte att någon människa kan födas ond.
-- Det spelar stor roll hur vi uppfostras, vilket samhälle vi lever i, säger han. Ondskan får större spelrum i samhällen med brutalisering och våldsideologi, där man gör skillnad på dem som har människovärde och dem som inte har det.
Samtidigt, menar Göran Collste, finns det en risk i att säga att det bara är omständigheterna som styr. Just idén att planera för det ideala samhället utan ondska har visat sig leda till en mardröm.
-- Tänk på kommunismen. Man ska akta sig för att tro att man kan utplåna ondska.
I Romarbrevet talar Paulus om den mänskliga naturen.
"Det jag vill, det gör jag inte, men det jag avskyr, det gör jag." (Rom 7:15)
I det dagliga livet kan det vara svårt att se att vi inte skulle göra det vi vill. De allra flesta försöker göra så många goda gärningar som de kan och hinner med.
-- Men vi är insatta i en struktur som innebär att de fattiga i världen hålls kvar i sin fattigdom. Det vill vi inte, men ändå medverkar vi till det, säger Göran Collste.
I musikalen Jesus Christ Superstar står en bestämd Judas framför översteprästerna. Han vill ange mästaren, som han tycker har tappat greppet.
"I have no thought at all about my own reward / I really didn´t come here on my own accord", förklarar han. (Se fotnot).
Men Judas är inte så säker som han först verkar. Strax faller han på knä och skriker ut sin rädsla och förtvivlan: "Just dont say Im / Damned for all time.
Är Judas dömd för evigt? I dag poängteras ofta den ångerfulla Judas, han som finns i Matteusevangeliet. Han som säger: "Jag har syndat och förrått oskyldigt blod." (Matt 27:3)
När Judas såg att Jesus var dömd ångrade han sig och försökte ge tillbaka pengarna. Tempelherrarna avvisade honom föraktfullt. Då kastade han äcklad ifrån sig mynten och tog sitt eget liv.
-- Inom religionen finns en tro på att ljuset ska övervinna mörkret, säger Göran Collste. Det finns alltid ett hopp.
Fotnot: Ur svensk översättning:
"Jag kommer så till er och tänker allra minst
På egen fördel, ja då struntar jag i vinst
Kan jag gå fri? Dömd för alltid"