q q q Ibland bränner livet till. Jag tänker på de stunder när man är så lycklig att allt står stilla, medan tiden rusar, eller de gånger när allt är så tungt att all lust och ork är bortblåst. Påsken har den spänningen i sig, mellan långfredagens ångestrop och korsdöd och påskdagens glädjetjut över livets och kärlekens seger.
Men påskdagarna inleds ju med skärtorsdag, och då börjar Jesus att tvätta lärjungarnas fötter. Ett slavgöra, och ändå ville han göra det. Att tvätta någon annans smuts är motbjudande, om man inte älskar den som tvås. Föräldern till blöjbarnet tvekar inte att byta blöjan även när det luktar som värst. En annan människas saliv utanför munnen är väl en otrevlig tanke, men ändå vill de älskande inte sluta kyssas. De kyssande, föräldern och barnet, och Jesus och lärjungarna har på olika sätt en relation, präglad av kärlek.
Vi tänker oss att det är kärleken i sig, som renar på ett djupare sätt. När du tycker om någon trots den människans svagheter och dumheter, så blir den människan fri, i förhållande till dig. Ditt sätt att se på henne förminskar bristerna och släpper fram möjligheterna. Att se med föraktande blick, att baktala, fängslar i stället och påverkar självförtroendet negativt. Det är den här vardagskärleken som är så självklar och som är så svår för oss att leva ut.
q q q Det är just den enkla kärleken som Jesus kräver av sina lärjungar. Jesus önskar dem inte något martyrskap. Han vill själv inte dö. Däremot säger han: "Om ni vill vara mina vänner ska ni vända upp och ned på världen. Kräv mer känsla än erkänsla av varandra! Ni ska räkna med alla människor, inte räkna ut. Ni ska bryta med hierarkier och med den människosyn som menar att en männi-ska måste vara effektiv för att duga. Ni ska befria, för så har jag gjort."
Många stora ord, men nu när jag sitter och funderar på varför jag firar påsk så blir det så enkelt. Jag firar påsk för att påminna mig om att det är i vardagen som kärleken behövs. Det är i vardagen som min kärlek spelar roll. Jag firar påsk för att påminna mig om den befriande kärlekens ursprung. Jag firar påsk för att skärtorsdagens fottvätt, långfredagens död, och uppståndelsefesten hör ihop.
q q q Jesus borde inte, enligt konventioner, tvättat lärjungarnas fötter. Han borde inte ha dött som en brottsling, när han inte gjort någon illa. Han borde inte uppstå enligt naturlagarna.
Jag firar påsk för att jag tror han ändå gjorde allt det och för att lära mig att leva som han, med kärlek i allt. Tills jag lär mig det, får jag nöja mig med att leva nära den renande kärleken; och det är ju inte helt fel ...
Palmsöndag: Jesus rider in i Jerusalem på en åsna. De lärda protesterar, folket jublar.
Skärtorsdag: Jesus firar traditionell påskmåltid med lärjungarna. Judas går iväg för att förråda. Jesus fångas i stads-parken, Getsemane.
Långfredag: Jesus spikas upp på korset, det värsta av avrättningssätt, efter att ha dömts till döden. Där dör han och begravs sedan i en mindre grotta. Sten rullas för och vakter placeras ut.
Påskafton: Lärjungarna förvirrade, ledsna. Allt står stilla eftersom det är sabbat.
Påskdagen: Tidigt på morgonen går några kvinnor till graven för att göra i ordning Jesu kropp. Graven är tom. De möter den uppståndne.
Annandag påsk: Jesus slår följe med några längs deras vandring. De förstår inte att det är han förrän senare, när han delar bröd och äter med dem.