Något annat svar var knappast att vänta från en sedan 60-talet känd, hyperaktiv, gränsöverskridande och multikonstnärligt begåvad provokatör, som bland annat avskaffat julen för att få mera tid att jobba på. Vilket dock inte hindrar att Carl Johan de Geer för närvarande befinner sig i Cannes på semester. Omtänksamma närstående ställde honom inför fullbordat faktum:
-- Det var redan bokat och gick inte att avbeställa. Fast egentligen har jag inte tid. För jag håller på med efterarbetet till min långfilm "Med kameran som tröst, del 2", i september ska jag börja spela in en 25 minuter lång novellfilm. Båda ska vara klara till Göteborg Filmfestival i början på nästa år.
Han tycker ändå att det är trevligt att vara tillbaka i filmfestivalstaden, som han senast besökte för två år sedan då hans självbiografiska "Mormor, Hitler och jag" var nominerad i kortfilmsklassen. Något pris blev det inte för den rörande roliga och utsökt sorgliga lilla filmen om hans långt efter världskrigets slut fortfarande nazistsympatiserande mormor som gav dottersonen gamla årgångar av konsttidskriften "Die Kunst im Deutschen Reich" med hakkors i guld på omslagen när han skulle börja på Konstfack. Men uppmärksamheten kring filmen räckte för att den skulle bli nedlusad med filmfestivalinbjudningar.
Förutom de båda filmer som är under arbete har han också en roman på gång.
-- Det är en sorts familjekrönika om min släkt och omständigheter jag varit utsatt för, berättar den författande baronen. Boken bygger delvis på restmaterial från ett Sommarprogram där han sa att "jag är en av de sista länkarna till feodaltiden."
Det har inte varit någon utställning signerad Carl Johan de Geer sedan "Mönster och monster" med smakprov på hans berömda tyger och installationer förra året.
-- Men jag ska faktiskt ha en monter på nästa års möbelmässa.
Möbeldesign är det senaste skottet på det månggreniga de Geerska verksamhetsträdet.
Tidigare var Carl Johan de Geer en av musikanterna, trombonist, i den legendariska proggruppen "Blå tåget". Dock inte längre.
-- Det blev för mycket till slut. Jag kunde inte koncentrera mig. Och övade aldrig. Det låter ju en hel del om en trombon och det gick inte att hålla på med det i en stadslägenhet, konstaterar han med viss sorg.
Behovet av att ha flera olika utgångar för sin inneboende kreativitet har alltid funnits hos Carl Johan de Geer. Vilket i yngre dar kunde vålla problem.
-- Man visste inte vilka stipendier man skulle söka eller vilket yrke man skulle skriva på ansökningsblanketten. Numera tycker jag det bara är bra att man kan variera sig. Det ökar den kreativa förmågan att ha olika uttrycksmedel även om det ibland väcker lite misstänksamhet. Och jag är ju inte den enda multikonstnären numera. Min exfru Marie-Louise Ekman målar, skriver och filmar precis som Hasse Alfredson och Slas.
Att åren obevekligen rullar på är inget som bekymrar den som håller formen med en daglig milslång cykeltur mellan bostaden och ateljén:
-- I alla väder och väglag. Jag ser det som en naturupplevelse, försäkrar den blivande 65-åringen som firar födelsedagen på restaurang i Cannes tillsammans med familj och vänner i väntan på att himlen nästa dag ska öppna sig i ett jättelikt, magnifikt och färgsprakande nationaldagsfyrverkeri.
-- Då ska jag stå ute på Croisetten, säger Carl Johan de Geer förväntansfullt.