Magnus Tideman
Universitetslektor Magnus Tideman, Linköping, har avlidit 76 år gammal. Hans närmaste är hustrun Lena och barnen Gunnar, Martin och Maria med familjer.
*
Magnus Tideman var född i Linköping och tog studentexamen 1945 vid Linköpings högre allmänna läroverk, som Katedralskolan då hette. Efter snabba akademiska studier i Uppsala blev han fil lic i matematik 1950 med den berömde matematikern Arne Beurling som sin lärare. Han fortsatte sitt arbete med sikte på en doktorsavhandling, men då denna var i det närmaste färdig visade det sig att han hade förekommits av en rysk matematiker, och han valde därför att inte disputera på detta arbete.
Vid denna tid sökte Saab en matematiker som var kvalificerad att ta ledningen för en grupp som skulle behandla matematiska problem på Sveriges första elektroniska datamaskin Besk och på Saabs egen maskin Sara. Man uppmärksammade Magnus och lyckades locka honom att 1955 lämna Uppsala för att bli industrimatematiker i hemstaden.
En av Magnus mest betydelsefulla insatser vid Saab var hans bidrag till utvecklingen av Flygplan 37 Viggen i början av 1960-talet. För första gången skulle systemet för förarens uppgifter innehålla en dator, och detta blev Sveriges och en av världens första flygburna datorer, centralkalkylatorn CK 37. Datorn skulle kunna samverka med omgivningen i realtid, vilket var en typ av tillämpning som då var ny. Magnus gjorde en pionjärinsats för den programtekniska uppläggningen av programvaran i denna dator. Senare gjorde han också en vik- tig insats vid utvecklingen av Saabs transistoriserade dator D 21.
Redan från början av sin anställning vid Saab blev Magnus engagerad som lärare vid interna kurser på akademisk nivå. Då en teknologie magisterutbildning startade i Linköping år 1963 blev Magnus vid sidan av sin anställning vid Saab en av de första lärarna, och år 1965 återvände han till det akademiska livet som den förste universitetslektorn i Linköping. Då civilingenjörsutbildningen vid högskoleenheten i Linköping kom igång 1969 gick teknologie magisterutbildningen upp i högskolan. Magnus blev sedan universitetet trogen till sin pensionering 1991.
Som pedagog var Magnus en stor personlighet. Den äldre av oss hade förmånen att under läsåret 1954--55 introduceras i Newtons och Leibniz idéer av Magnus. Han var då vikari-erande laborator i Uppsala och hade anförtrotts kursen i differential- och integralkalkyl för ett och två betyg, som det då hette. Dessa föreläsningar och övningar gjorde han till en oförglömlig intellektuell upplevelse. Under sin långa tid som lärare i Lin- köping inom den tekniska magisterutbildningen och civilingenjörsutbildningen blev han också något av en legend bland generationer av studenter.
Han var en betydande matematisk begåvning och hänförd av matematikens egen inneboende skönhet. Vid sidan av matematiken var han även en skicklig schackspelare och var stolt över att en gång ha uppnått remi mot världsmästaren Botvinnik vid en simultanturnering.
Man kan karakterisera Magnus som en sann intellektuell, som njöt av att diskutera och ge och ta argument. Skämtsamt kunde man säga att han alltid var beredd att inta en motsatt ståndpunkt för att få igång en diskussion. Men naturligtvis hade han djupa övertygelser då det gällde, och han kunde hävda dessa med avsevärd hetta, inte minst då det gällde undervisning och utbildningspolitik.
Somrarna tillbringade Magnus och hans familj på släktens älskade Värskär i Tjusts skärgård, där hans förfäder varit fiskare sedan 1600-talet. Ett av Magnus stora intressen var att forska i öns och släktens historia.