Hans Hermanson
Lantbrukaren, kyrkvärden m m Hans Hermanson, Mantorp, har avlidit efter en tids sjukdom. Han föddes 1929 och växte upp på Mörby Norrgård. Närmaste sörjande är makan Inga-Lill samt barn och barnbarn.
*
På väggen i samlingssalen en trappa upp i Kyrkans hus i Mantorp finns ett foto på tre vise män som gjort mycket för församlingarna i Veta pastorat och som därför fick ta emot Kungliga Patriotiska Sällskapets guldmedalj i 1:a storleken 19 mars 1995. En av de tre är Hans Hermanson, lantbrukare, kyrkvärd och förtroendevald under många år.
Hans barndomshem, Mörby Norrgård, hade gått i släkten sedan 1600-talet och han kunde berätta mycket både om den och byns historia. Så småningom tog han över gården efter sina för- äldrar och hans och hustrun Inga-Lills tre barn växte upp där. För några år sedan flyttade Hans och Inga-Lill till en villa i Mantorp och sonen Magnus med familj flyttade in i Mörby Norrgård. "Släkten följa släktens gång", som det står i psalmen.
Viby kyrka var hans kyrka. Där konfirmerades han i juni 1943 och i början av 1960-talet valdes han in i Viby kyrkoråd. År 1968 välkomnades han som kyrkvärd i Viby kyrka och 1978 blev han kyrkorådets ordförande. När Veta, Viby och Herreberga kyrkliga samfällighet bildades 1971 valdes han in i kyrkofullmäktige och blev 1977 ledamot i kyrkonämnden. Han var också sedan 1960-talet ledamot av dåvarande boställsnämnden som senare blev fastighetsnämnden och nu heter fastighets- och kyrkogårdsutskottet. Med engagemang, omsorg, klokhet och ömsinthet förvaltade han sitt uppdrag som kyrkvärd och förtroendevald. Han var rak, ärlig och öppen och sa vad han tyckte och tänkte. Men han var inte långsint och han kunde skilja på sak och person. Generös, omtänksam och med glimten i ögat, så minns vi honom.
Han har lämnat sina närmaste och oss som är hans vänner. Sorgen och saknaden efter honom är stor. Men alla goda och fina minnen av honom bär vi inom oss.
När familjen Carlin för snart två år sedan mötte Hans kom familjen att möta en man som inte bara stod Vifolkabygden nära, utan också sin församling i Viby. Skämtsamt talade man om honom som Mr Viby. Han var vänsäll som ingen annan och gjorde allt för att den nya prästfamiljen skulle trivas. Hans gav stadga, trygghet och närhet när viktiga beslut på 1970-talet skulle tas om ett kyrkans hus i Mantorp. Här var han en av de drivande krafterna. Vid en avtackning så sent som i december 2001 talade man om bland andra Hans som en av de tre vise männen. Och en av de vise var han förvisso. Det var beredvilligheten att hjälpa, ställa upp för andra och sedan med glatt humör få saker gjorda som kom att utmärka hans långa gärning inte bara som lantbrukare i Mörby utan som en kyrkans man. Vi överlämnar honom i Guds händer och lyser frid över hans ljusa minne.
*
Byn Mörby utanför Mantorp har sorg. En uppskattad och omtyckt granne finns plötsligt inte längre bland oss. Under Kristi himmelsfärdshelgen har vi alla nåtts av sorgebudet att Hans Hermanson, Hasse i Norrgården, har gått bort. Hans hjärta orkade inte längre. Inte kunde vi ana att det var den sista festen Hasse bevistat bland oss grannar, när en annan granne firade sin 75-årsdag i början av mars. Ibland tar livet en oförutsedd vändning. Vi önskar alla att Hasse hade fått fortsätta leva eftersom han hade så mycket kvar att uträtta och uppleva tillsammans med sin familj och sina vänner.
Med sitt trygga och lugna sätt spred han trygghet och trivsel omkring sig. Inget var omöjligt för honom. Det går nog, klart vi ställer upp, var både hans och Inga-Lills motto. Vi som var grannar med Hasse kunde allt som oftast få uppleva att Hasse var intresserad av vår by, oavsett om det gällde byns historia eller dess framtid. Inget var för stort eller för smått i sådana diskussioner. Men det som starkast kommer att leva kvar hos oss grannar är Hasses hjälpsamhet, hans gästfrihet och hans förmåga att ta sig igenom en besvärlig situation, som till exempel en traktor som fastnat, en press som slutat fungera, ett skyfall mitt i skörden eller en snöstorm mitt i vintern. Allt reddes upp med hjälp av ett stort lugn och en stark vilja både fysiskt och psykiskt. Vi, Hasses grannar under åren, sänder många tankar och ett stort deltagande till Inga-Lill, Susanne, Magnus, Marcus och deras familjer i deras stora sorg.