Joakim Petersson
Docent Joakim Petersson, Linköping, har avlidit. Han blev 33 år. Närmaste sörjande är mamma Rigmor och pappa Sven-Eric samt bröderna Jonas och Jesper.
*
Vår vän och kollega docent Joakim Petersson har hastigt avlidit som en följd av en lokal hjärninflammation. Joakim skulle fylla 34 år.
Joakim var uppväxt i Åtvidaberg och flyttade till Linköping för gymnasiestudier och senare studier i maskinteknik vid Linköpings tekniska högskola. Hans osedvanliga teoretiska/ matematiska begåvning uppmärksammades redan under civilingenjörsstudierna: bland flera liknande utmärkelser fick han Tryggve Holms medalj för högsta avgångsbetyg.
Joakim genomförde delar av sina civilingenjörsstudier vid Case Western Reserv University, Cleveland, Ohio, USA. År 1995 blev han doktor i teknisk mekanik efter en ovanligt kort studietid på drygt tre år. Detta följdes av en "postdoc"-period vid Danmarks tekniska högskola i Lyngby, varefter han återvände till Linköping, först som forskarassistent och sedan som universitetslektor i mekanik. Vid årsskiftet skulle han ha börjat en tjänst som forskningsledare vid Fraunhofer-Chalmers forskningscenter för industrimatematik.
Joakims vetenskapliga område var strukturoptimering, särskilt topologioptimering. Trots sin unga ålder var han redan en forskare med världsrykte och under de senaste åren har han regelbundet blivit inbjuden som huvudföreläsare vid internationella konferenser. Han har stått för flera viktiga teoretiska genombrott. Under de sista åren genomförde Joakim en nyorientering av sin forskning när han lyckades överföra topologioptimeringens metoder till fluid- och termomekanik, detta innebar att tillämpade frågeställningar, relaterade till bland annat mikrofluidik, kom i fokus. Joakim har även betytt mycket för grundutbildningen i mekanik vid Linköpings tekniska högskola: hans egenutvecklade kurs Strukturoptimering har blivit en av de populäraste kurserna under sista året på civilingenjörsutbildningen i maskinteknik.
Joakims person karakteriserades av ärlighet, fokus, engagemang och uppriktighet, kombinerat med omsorg om sina medmänniskor. Han hade en förmåga att hitta kärnfrågan i komplicerade sammanhang: både vetenskapliga och sociala. Joakim har haft en stor betydelse för doktorander vid Mekanik och angränsande områden. Med sin unika talang och energi har han entusiasmerat doktoranderna i deras strävan och motgångar. Detta gjorde han både i rollen som handledare, doktorand och medmänniska. Vi som har känt honom länge inser, när vi tänker tillbaka, att hans glöd för vetenskapen har varit avgörande för våra egna beslut vid flera tillfällen. Vi inser också att hans starka personlighet, kombinerat med en stor öppenhet och givmildhet, berikade omgivningen och gav den ytterligare en dimension.
Joakims hastiga bortgång är en ofattbar förlust för hans familj, vänner och arbetskamrater, liksom för mekaniken och den tillämpad matematiken. Hans minne, arbete och influenser kommer dock för alltid att leva vidare.