Carl-Erik Thambert
Sångaren Carl-Erik Thambert, 79 år, har avlidit. Hans närmaste är sambon Ingalill Woxén och hans barn från tidigare äktenskap, Björn, Hans, Isabella och Per-Erik med familjer.
*
Carl-Erik Thambert föddes i Smålands Rydaholm som den femte i en syskonskara på sex. Han blev en av vårt lands mest uppskattade yngre sångare. Redan som liten kom han i kontakt med sången och att han var ovanligt före sin tid bevisas bäst av det faktum att han redan som 16-åring gav sin första egna kyrkokonsert.
Hans första musiklärare var musikdirektör Wilhelm Göransson på folkhögskolan i Värnamo. Därefter studerade han för Karl Nygren på Klosters röstskola i Alvesta. I 20-årsåldern sökte han och blev antagen vid solistklassen vid Musikaliska Akademien i Stockholm. En av hans klasskamrater hette Birgit Nilsson. Efter två och ett halvt år på "Accis" genomgick han Calle Flygares teaterskola. År 1946 blev han Christina Nilsson-stipendiat och som sådan studerade han sång i Frankrike. År 1947 träffade vi honom i Rom som den italienska statens stipendiat, för övrigt den enda svenska sångare som erhållit detta stipendium. Han gick ut från Santa Cicilia med en av de allra högsta poängsummorna. Carl-Erik var mer än väl kvalificerad att komma in på Stockholmsoperan men olika omständigheter gjorde att det inte blev så. Han valde då att börja som populärsångare. Han fick sitt stora genombrott på Berns sommaren 1953.
På 50-talet var han en av de mest anlitade sångarna i den svenska radion och förekom ofta i direktsända program som "På estraden", "Puzzlet" och "Slagdängarna". Då med orkestrar som Radioorkestern, Varietéorkestern, Underhållningsorkestern, med ledare som William Lind, Sune Waldimir, Egon Kjerrman. Carl-Eriks förmåga att bara kunna anlända till sändningarna, få noterna och sätta igång att sjunga var unik.
Som de flesta andra artister turnerade även Carl-Erik i våra folkparker. I början av 60-talet blev hans turnébuss inblandad i en trafikolycka och Carl-Erik blev ganska illa tilltygad, vilket gjorde att han fick sluta med turnerandet. I stället etablerade han sig som "den sjungande kocken" i Nils-Johans köksparad. Han prövade Nils-Johans produkter i företagets provkök. Var med och förbättrade köksredskapen och tog även fram nya.
I sina shower med Nils-Johans köksklubb var han med och anslöt över två miljoner husmödrar som medlemmar. Han sjöng för damerna när han lagade mat på scenerna. Sedan handlade husmödrarna för glatta livet.
När Nils-Johan lade ner sin verksamhet i mitten av 70-talet blev Carl-Erik köpman och franchisade en Indisk butik på Östermalm i Stockholm. Men Carl-Erik fortsatte att sjunga och ibland kan man höra honom på radio när han sjunger med sina fyra bröder, "säg det med ett leende". Så sent som i år låg Carl-Erik Thambert etta i två veckor på Radio Stockholms "Antiktoppen" med låten "En röd liten stuga". Varje julafton hör vi honom sjunga låten "Bella Notte" i Kalle Ankas jul. Sång och musik har alltid varit familjen Thamberts varumärke och vad det betyder och har betytt för vänkretsen är svårt att finna ord för.
Olle Anderberg
Olle Anderberg har avlidit i en ålder av 82 år. Han var född i Lund och kom till Norrköping 1953. Han var adjunkt i historia och samhällskunskap och ordförande i Lärarnas Riksförbund mellan 1962 och 1968. År 1960 valdes han in i Norrköpings stadsfullmäktige för folkpartiet. Åren 1974 till 1984 var han gruppledare för folkpartiet i Landstinget i Östergötland. De tre sista åren som landstingsråd.
Närmaste sörjande är Inga Britta, Thomas, Cecilia och Göran, Daniel, Anna, syskon släkt och vänner.
*
Vi i folkpartiet minns Olle Anderberg med värme. Han var en trogen och uthållig liberal med stark känsla för den enskilda människans utsatthet och integritetsbehov. Olle Anderberg kämpade alltid för centrala liberala värden som frihet för den enskilda människan och för en utvecklad demokrati samt behovet av välfärdsreformer på det sociala fältet. Detta fick han tillfälle att praktiskt arbeta för både i sin roll som politiker och som facklig ledare. När han nu lämnat oss minns vi hans engagemang och gärning med respekt men också med saknad.
Under sina många aktiva år i politiken i Norrköping och landstinget i Östergötland gjorde han sig känd som både kunnig och vältalig debattör, men samtidigt också som en generös och vänlig människa. Han tydliggjorde sin liberala övertygelse också genom sitt stora engagemang i kulturfrågor inte minst för Symfoniorkestern i Norrköping.
Jag fick förmånen att arbeta tillsammans med Olle Anderberg i landstingspolitiken. Under hans tid som gruppledare för folkpartiet i landstinget kunde vi utveckla en rad viktiga ställningstaganden som gagnade folkpartiets profil i sjukvårdpolitiken. När Olle av hälsoskäl lämnade gruppledarskapet 1984 fick jag förmånen att i ett mycket kritiskt skede för folkpartiet överta rollen som gruppledare. Hans insatser före lade grund för, och underlättade, mitt och folkpartigruppens arbete framåt i landstingspolitiken.
När Olle inte orkade att själv vara med på torgmöten och aktiviteter hemma i Norrköping inför valen på 1990-talet fortsatte han ändå att stödja. Vi är många som minns hans generositet och vänlighet att efter dessa aktiviteter bjuda in alla valarbetare till sitt hem. Olle Anderberg var alltid mycket mån om Folkpartiet.
Vi minns Olle med stor tacksamhet.