Barbro Brånalt
Barbro Brånalt har avlidit i en ålder av 76 år. Hon var äldst av tre syskon och växte upp i Trottagården i Halland där fadern drev en torvströfabrik. Efter sexårig folkskola i Landeryd studerade hon på Katrinebergs folkhögskola. Hon orienterade och var aktiv inom frisksportrörelsen där hon träffade sin man. År 1947 flyttade paret till Linköping. Efter några år av hemarbete läste hon in en realexamen på Hermods. Hon fortsatte studierna på Statens skola för vuxna i Norrköping och tog studenten i latin i maj 1969. På hösten började hon på Socialhögskolan i Örebro och tog socionomexamen våren 1973. Fram till pensioneringen arbetade hon som socialsekreterare på socialförvaltningen i Linköping, företrädesvis med missbruksvård. Hon var även ideellt engagerad med socialt arbete.
Barbro Brånalt var aktiv medlem i centerpartiet och satt bland annat i kommunfullmäktige. Hon satt med i Stångåstadens och Riksbyggens styrelser. Hon var ordförande i den egna bostadsrättsföreningen, ledamot av Turistföreningens styrelse samt färdledare. Hon var även ledamot av gyncancerföreningen och vägvisare i Ekoparken. Hon var mycket miljömedveten och naturintresserad och tyckte om att cykelsemestra och fjällvandra.
Barbro Brånalt sörjes närmast av döttrarna Liselotte Terrell med familj, Hendersonville, Tennessee, USA, och Ingegerd Lönn med familj, Tyresö.
*
Barbro Brånalt finns inte längre bland oss och hennes många vänner sörjer henne. Jag kommer att sakna hennes stora generösa leende. Och rösten med de speciella halländska "r" som var hennes personliga signum.
Redan på 1950-talet började Barbros och min vänskap. I min minnesbild från ungdomens dar är hon en gladlynt friskus, som nyss bildat familj, och Liselotte föddes. Vi umgicks under roliga och trivsamt enkla former. Småningom tänjdes vänskapsbandet ut på grund av skilda verksamheter och bostadsorter. Barbros familj utökades med en liten Ingegerd. Men Barbros och min vänskap fanns alltid lagrad, lätt att putsa upp då vi med tiden oftare återsåg varandra. Förändringar hade hänt i våra liv och vi kunde prata förtroligt om både glädjeämnen och sorger.
Barbro var en mycket aktiv och social person, intresserad av så mycket. Detta trots de senare årens svåra sjukdomsperioder. Med en enastående tåga och livsvilja kom hon alltid tillbaka. Då vi firade Barbros 75-årsdag förra året gladde vi oss åt att hon tycktes ha fått ett nytt friskt liv. Hennes kärlek till naturen, långa skogspromenader och mångmila cykelturer var hennes livselixir.
Vilken seghet Barbro hade och vad jag beundrade henne för allt som hon klarade av att uträtta i sitt liv. En god mor och tillika en duktig yrkeskvinna har hon varit. Som socionom hade hon i många år ett krävande arbete och var också kommunpolitiskt engagerad. Även efter pensioneringen gjorde hon betydande insatser inom föreningar, bland annat Svenska turistföreningen. Om detta har andra mer att berätta.
Själv hade jag velat läsa min dikt "Evighetens blomma" vid Barbros bår. Hon skulle ha tyckt om den. Barbro som älskade naturen och där hämtade sin kraft. Där kände hon Guds närvaro. Hon kände sig tryggt omsluten.
När jag går i Rydskogen i Linköping, ett av Barbros favoritställen, ska jag minnas henne och känna tacksamhet över de många årens trofasta vänskap. Innerligt deltar jag med Barbros närmaste i deras sorg och saknad.