"Sveriges första smärtsyster", sjuksköterskan Elisabeth Killander, avled i sin bostad i Stockholm den 17 februari, 75 år gammal. Hon var under många år verksam inom den östgöt-ska cancersjukvården och hedersdoktor vid Hälsouniversitetet.
Sophiasystern Elisabeth Killander var den som 1979, via medverkan i tv, initierade debatten i vårt land om att många svårt cancersjuka patienter inte fick tillräcklig smärtlindring. Från den dagen kämpade hon sedan, trots kraftigt motstånd från många läkare under lång tid, för att sprida dels insikt om att smärtlindring är en lika viktig del av en god sjukvård som alla former av botande behandling, dels kunskap om hur god smärtlindring kan uppnås.
Elisabeth Killanders engagerande insats för att förbättra omhändertagandet av svårt cancersjuka patienter väcktes sedan hon 1977 hade börjat arbeta på Radiumhemmet i Stockholm. Hon såg där hur patienter med svåra plågor ofta nekades läkemedel som skulle kunnat lindra dessa. Ett studiebesök på S:t Christophers hospice i London 1978 blev en omvälvande upplevelse för henne. Där rådde en vårdfilosofi helt i enlighet med hennes egen och hemmets riktlinjer för smärtlindringsverksamheten tog hon med sig hem, översatte och anpassade till svenska förhållanden med hjälp av några läkare.
Det lilla häftet, Smärtlindring i terminalvård, som blev resultatet av detta fick en strykande åtgång och Elisabeth Killander började få åka landet runt som föredragshållare.
På Radiumhemmet gjorde hon sig dock snart så obekväm att hon valde att söka sig därifrån. Det var då hon kom till Östergötland, först till Motala för att under ett halvår studera avancerad hemsjukvård under Barbro Beck-Friis ledning. Därefter fick hon 1982 i Linköping Sveriges första sjukskötersketjänst speciellt inriktad på smärtlindringsverksamhet.
I den då nystartade smärtgruppen på Universitetssjukhuset, som initierats av professorn Åke Bertler och överläkaren Nils Egelius, blev hon snabbt en mycket uppskattad medarbetare.
"Tro på patienten! Patienten har precis så ont som hon eller han själv säger!"
Detta var, i ytterst komprimerad form, Elisabeth Killanders budskap under alla år. Tro på Patienten är också titeln på den bok hon skrev och vars första utgåva kom 1991.
Elisabeth Killanders promovering 1999 till hedersdoktor vid Hälsouniversitetet i Linköping var det slutgiltiga erkännandet av att det hon så länge kämpat för är något ytterst viktigt.
Närmast sörjes Elisabeth Killander av sonen Peter och dottern Malena samt deras barn.