q Bilderna, Bönerna, Musiken och Naturen, några ord som kanske kan säga något om Ella.
"Öna - det är en flik av himmelriket på jorden." Jag minns Ellas första ord då vi möttes i vintras på Heliga Hjärtas kloster för att samtala om en för henne mycket speciell plats. Samtalet med Ella blev till ett av mitt livs viktigaste möten med en människa. Som närboende till Öna hade jag kommit att intressera mig för att samla historien och minnena därifrån för att så småningom skriva en bok.
Det var alltså bilderna och minnena från denna vackra plats på jorden, som för Ella var en flik av himmelen, som förde oss samman, Öna som numera är kulturreservat. Där hade Ella tillsammans med vännen My Lindström vistats under en följd av år och där hade Ella blivit inspirerad som konstnär till att måla och skriva om kulturen och naturen. När jag på kvällen efter vårt samtal också fick förtroendet att låna Ellas bönbok, som hade varit hennes mor Elins bönbok, fick jag en aning om den bönekamp och omsorg som Ella hade om sina medmänniskor. Att också jag fick bli innesluten i hennes böner, liksom hon i mina, under hennes sista månader i jordelivet är jag i dag mycket tacksam över. Gud hade för henne också namnet Givaren - han som har slösat sin kärlek över våra liv och låtit Ella få leva sitt liv i toner och färger.
I sina böner bar hon också alla de elever hon haft som musiklärarinna i Mjölby. Hon berättade för mig om hur de växte samman till "Beethovens familj" och inte bara samlades kring musiken utan också till andakter och samlingar vid julkrubban till jul. Många söndagar cyk-lade hon också kring i Östergötland och vikarierade som kantor i kyrkorna.
Den människa, som liksom Ella av sin mor, har lärt sig att se varje grässtrå och blommas skönhet vandrar oändligt rik genom livet. De här följande citaten är hämtade från Ellas anteckningar från Öna. "Att få vandra över ängarna då allt gräs står i blom. De höjer sig över blomstren och vajar i sommarvinden. Det är en lycka att få leva och kunna se all denna skönhet. Där blommade min Mors älsklingsgräs, darrgräset. Det var hon som lärde mig att se, lyssna och röra mig försiktigt i naturen. Vi barn fingo aldrig plocka för många blommor och strån i buketterna. Man skulle kunna leva med och se varje blomma, sa Mor."
Nu får Ella vandra in i ljusriket bland träden. Jag tänker att fliken av himmelen har som hon upplevde i Öna öppnat sig och omfamnar henne. "Att få vandra in i ljusriket bland träden är en sällsam upplevelse. Då blir kontrasterna stora och mäktiga. Man dras obönhörligt in i ljuskretsen."
Och sist en strof ur en bön från Ellas bönbok: Gör mig rik på tro, hopp och kärlek, som världen icke kan taga ifrån mig. Med den rikedomen vill jag vandra här, till dess att du giver mig det goda, som är förvarat uppe i himmelen. Amen.