Dialog. Ja.
Diagram. Absolut.
Diameter. Självklart.
Diakon. Hm ...
Jag känner till många ord som börjar med ledet dia- och där betydelsen är sol-klar. Och visst har jag hört ordet diakon många gånger och, jodå, jag har en bild av vad en diakon är för något, men den är minst sagt suddig.
Emma Ottosson började som diakon i Missionskyrkan i Linköping i mitten av augusti. Hon förklarar att ordet diakon betyder att tjäna.
-- Mitt jobb som diakon är inriktat på att möta människor i vardagen. När livet känns bra, men också när det är jobbigt och tankarna är tunga.
Hon påpekar att diakoni skapas i relationer och i möten med andra.
Det kan röra sig om tillfälliga möten med människor som kommer in i kyrkan. I många fall handlar det om att bygga en mera varaktig relation.
-- Jag tror att jag mycket får tänka: vad är diakoni för mig? Och det är att vara en medmänniska. Jag får vara det som yrke och ha min kristna tro som grunden i det arbetet.
Emma arbetar främst med församlingens äldsta medlemmar. Hon gör många hembesök, men är även med och håller i kyrkans dagliga andakter och medverkar i gudstjänster. En viktig bit är också de eftermiddagsgrupper som finns i kyrkan.
Träffarna är till för äldre som kanske inte alltid kommer ut på så många andra gemenskapspunkter.
-- De här träffarna erbjuder gemenskap. Där kan deltagarna få känna sig efterfrågade och behövda, bli lyssnade till och känna sig saknade de gånger de inte finns med i gruppen, säger hon och berättar att de sjunger tillsammans på träffarna, fikar och pratar om hur det var förr.
-- Jag är inte ensam i det arbetet, utan jobbar tillsammans med de många ideella krafter som finns i kyrkan. Skulle det bara vara jag så skulle jag inte komma särskilt långt.
Kan man kalla dig trotjänare?
-- Oj, det är ett ord som jag aldrig har hört förut.
Hon tänker efter en stund innan hon fortsätter.
-- Jag är kristen och jag jobbar för Kristus -- absolut. Jag har ju en tro på Kristus som bär mig och det är därför jag arbetar med det här.
Hon berättar att hon växte upp i ett troende hem och att tron på Gud känns lika naturlig för henne som att andas.
-- Det är där jag hämtar min kraft, min inspiration och min lust att leva.
När jag frågar hur det kommer sig att hon valde att bli diakon, förklarar hon att hon alltid har velat arbeta med människor.
Att det skulle bli just som diakon bestämde hon sig för i äldre tonåren när hon upptäckte att det fanns en sådan utbildning på Lidingö folkhögskola.
Första jobbet som diakon var i Abrahamsbergskyrkan i Bromma, en missionsförsamling på cirka 350 medlemmar.
Där jobbade hon under en femårsperiod med ton- åringar. I Linköping arbetar hon i stället med församlingens äldsta medlemmar.
-- När jag arbetade med tonåringarna rörde sig samtalen mycket mera om det som är här och nu och om hur det ska bli. Där kunde jag faktiskt vara med och ge lite råd. Nu känner jag mera att jag kanske lyssnar till hur livet blev och vad som är kvar. Det är en helt annan rytm, ett helt annat tempo. Det är lite nedvarvning, om man kan säga att det andra var uppvarvning.