Ordförandeskap i Linköpings hund-ungdom, frekventa träningar och tävlingar med den fyrfotade lagkamraten, körkortstagande, umgänge med vänner och, som om inte allt detta vore nog, skolarbete.
Emma Geidne har sanner-ligen fullt upp och det är inte konstigt att hon inte hinner med oviktigheter som att fundera över 18-års- dagen eller att följa is- hockeyslutspelet.
Blev du en annan människa när du fyllde 18?
-- Nej, jag är mig själv och trivs med det. Jag har inte hunnit tänka på att jag har blivit myndig för min tillvaro är väldigt uppbokad. Ofta känns det som att jag skulle behöva några fler timmar på dygnet. Den dominerande känslan under födelse- dagen var lättnad: jag gjorde och klarade nämligen teori-provet samma dag som jag fyllde. Halkkörningen är också avklarad och uppkörningen ska jag boka efter denna intervju. Det är en stor frihet att ha körkort och jag vill ta det så snabbt som möjligt.
Vilket är ditt favoritämne i skolan?
-- Jag har inget, om jag ska vara ärlig. Hoppas ingen lärare läser det! Just nu är jag inte så studiemotiverad. Jag valde naturprogrammet för att ha så många valmöjligheter som möjligt då det blir dags att läsa vidare. Jag ångrar inte mitt val, även om det är stressigt ibland. Min klass är väl- digt studiemotiverad, men stämningen är bra och det är ingen konkurrens.
Du är ordförande i Linköpings hundungdom, vad gör den organisationen?
-- Det är en hundsport-förening som exempelvis anordnar kurser och tävlingar inom olika områden. Föreningen har ungefär 300 medlemmar och för närvarande är vi de enda som arrangerar agilitykurser i Linköping. Agility går ut på att hunden ska ta sig igenom en bana på kortast möjliga tid och med så få fel som möjligt.
När började du med hundsport?
-- För tre år sedan, ungefär. Då köpte min familj, efter mycket tjat från mig, en hund. Uppfödaren som vi köpte hunden av uppmanade oss att träna den. Det började jag göra och på den vägen är det. Nu tävlar jag med hunden ungefär tio gånger per säsong. Tävlingarna arrangeras på olika ställen i landet, så det blir en del resande. Vi tävlar mest i agility och lydnad. Det brukar gå bra.
Vad är det som är så kul med att sporta med hunden?
-- Det är väldigt roligt när samarbetet med hunden kommer igång och jag känner att vi har en bra relation. Hundsport handlar om att få hunden att vilja göra som jag vill. Hunden skall aldrig tvingas.
Varför hörs det så lite om agility i Sverige?
-- Jag vet inte, det är konstigt. Agility är väldigt stort utomlands, särskilt i England, Italien och Frankrike. Där finns det proffs, men jag vill inte bli ett sådant. Jag är nöjd med att hålla mig inom landets gränser. Men jag tänker dock fortsätta med agility. Om jag skulle sluta skulle min hund förvandlas till ett nervvrak och börja äta upp huset inifrån.
Blev du besviken när LHC åkte ur SM-slutspelet?
-- Nej, jag är inte så insatt. Ishockey tittar jag aldrig på, men jag följer den alpina världscupen. Jag har åkt slalom några gånger varje år ända sedan jag lärde mig att stå på benen. Jag åker helt utan fartbegränsningar.
Efter döden, vad tror du händer då?
-- Jag hoppas att man kommer till himlen och blir en ängel som kan hålla koll på dem som är kvar nere på jorden.
Vad ska du göra i sommar?
-- Första sommarlovsveckan ska jag tillbringa på Rhodos med några kompisar. Vi ska sola, bada och ha det trevligt. Sen ska jag jobba, men jag har inte fått något jobb ännu. Jag har faktiskt inte ens börjat söka. Men jag måste hitta något, för studiebidraget räcker inte långt. Helst skulle jag vilja jobba med människor eller hundar, men jag kan tänka mig att jobba med vadsomhelst.
Gustaf Eriksson