-- Där borta, i den så kallade Ruuthska villan vid Apotekaregatan 1, växte min anmoder Cornelia Tigerström (Björn) upp i början av 1700-talet.
Harald har ett fantastiskt minne och påtaglig fascination för historia. Han blir upprymd och inte så lite stolt då närstående släktforskare påvisar att Linköpingsprästen har band till såväl Den heliga Birgitta som Karl den store.
Prästbanan var inte självklar för unge Harald. Han ville bli militär, eftersom Kalmar regemente i Hultsfred hade sina övningsfält runt hörnet på Gnöttlerums skola, där pappa Albert var folkskollärare. Men en lynnig kuse satte stopp för den karriären.
På väg hem från en gudstjänst stegrade sig hästen. Harald föll ur vagnen och skadade armen svårt, och styrkan ville aldrig riktigt återkomma.
--I stället för det blanka stålet valde jag att kämpa med andens svärd.
Den förre kyrkoherden och kontraktsprosten har dock rört sig långt utanför de kyrkliga kretsarna. Han har engagerat sig i kulturlivet, scout- och idrottsrörelsen och bland annat varit ordförande i simklubben LASS. Vid OS i München 1972 tjänstgjorde Harald som idrottspräst, och han höll på att ta flygcertifikat som flottiljpastor på Malmen i slutet av 40-talet. Smidig och rivig som den tiger han var.
-- Jag tackar Gud för att jag fick växa upp i ett öppet hem och lärde mig prova saker och testa gränser.
Harald visar oss runt i den ljusa lägenheten, där han sparat på souvenirer från livets resa
I arbetsrummet finns hans slitstarka och flitigt brukade gamla Halda, på vilken kyrkoherden bland annat skrivit närmare 20 böcker.
-- Mina barnbarn tjatar på mig att skaffa dator, men det klarar jag mig utan.
Ett naturligt dataminne duger gott. Harald hoppar i historien, så att man har all möda att hänga med. Han berättar inträngande om förfäder och efterkommande och rör sig över stora delar av världen, där han varit på uppdrag eller besök.
-- Jag har alltid beundrat hellenerna och skulle gärna vilja åka till OS i Aten. Men det blir för jobbigt. Däremot klättrade jag på kinesiska muren för två år sedan.
Kontaktnätet är stort och finmaskigt. 90-åringen har nyfikenheten i behåll och lätt att umgås i alla kretsar, att prata med bonden i Gnöttlerum på hans vis och lärde män på latin eller hebreiska.
-- Engelska, tyska och framförallt franska går också bra, och jag minns lite av finskan jag lärde mig under och efter kriget.
Vi slår oss ner i det inbjudande vardagsrummet, med pianot i ena hörnet, med ikoner, konstverk, relikskrin och andra sköna föremål att njuta av. Harald, änkeman sedan hustrun Gun gick bort den 18 november 2000, får lite hjälp med städningen men sköter allt övrigt i hushållet själv.
På bordet framför honom ligger boken "Leap of faith", där Queen Noor, änkedrottning av Jordanien, berättar minnen från sitt spännande liv. Hon hette tidigare Elisabeth Halaby, född 1951, har anor från Vena i Småland och släktskap med Tigerströms. Haralds faster Anna Victoria utvandrade 1897 till Minnesota, där hon hade sina föräldrar jämte åtta syskon boende. Lillebror Frank skulle bli morfar till den blivande drottningen.
-- Det var synd att jag inte kunde åka till Finland när min berömda släkting nyligen var där och presenterade sin bok.
Annars är det Haralds andra hemland. Under kriget verkade han som hjälparbetare och efter pensioneringen har han flera somrar tjänstgjort som legationspastor vid svenska ambassaden i Helsingfors.
Utmärkelsen "Riddare av Finlands vita ros" är kanske den förnämligaste Harald fått. Men på väggarna i lägenheten finns även en förtjänstorden från Österrike, Nordstjärneorden, honnörsstipendium från Linköpings kommun 1995 och ett synligt bevis på hedersordförandeskapet i svenska Albert Schweitzerföreningen. Längst ner har missionären, läkaren och fredspristagaren skrivit en personlig hälsning till sin vän i Sverige.
-- När Albert Schweitzer besökte oss i Linköping åkte han tredje klass på tåget för att spara pengar till leprabarnen i Afrika.
Paret Tigerström återgäldade besöket i början 1960-talet, då en grupp från Linköping hälsade på i Schweitzers sjukhus i Lambarene. Hustru Gun har följt sin man på flera reseäventyr och varit hans kärleksfulla stöd genom livet. Att de möttes berodde på att Guns mamma skulle görs sig fin i håret hos frisörmästaren i Hultsfred.
Under spolarna frågade hon "om inte herr Albertsson kände någon student som kunde undervisa dottern i latin under sommaren". Jovisst gjorde han det. Frisören lockade genast med den unge teologikandidaten Harald Tigerström.
-- Dom brukar skoja med oss och säga att Gun i alla fall lärde sig böja "Amo".
Under latinböckerna spirade förälskelsen. Paret gifte sig 1941 och har fått fyra barn och tio barnbarn. Harald känner stor saknad efter sin kära hustru.
-- Hon var alltid så befriande lugn när jag blev för känslomässigt engagerad.
Sommaren 1940 hälsades Harald Tigerström välkommen som präst i Linköping av J A Hammers på Gamla Domprostgården.