En blyg ledare som lyckades

Musikern och arrangören Ingemar Wåhlin, Linköping, har avlidit i en ålder av 69 år. "En av de stora musikerna, fast han var blyg, säger Gunnar Hoffsten om sin forne kollega, men också konkurrent om 50- och 60-talens danspublik i Östergötland.

LINKÖPING2004-03-04 06:30

Ingemar Wåhlin var statargrabb från Tornby i Linköping. När jag intervjuade honom i samband med hans pensionering vid 64 års ålder, så mindes han inte riktigt, när han bestämde sig för att bli musiker.

Men ung var han. Vid 14 års ålder stegade han in genom grindarna på I 4 och blev volontär i militärmusikkåren. Två år senare utökade han sin musikaliska verksamhet med dansmusik på fritiden.

"Spelade jämt"

-- Fantastiskt, säger Gunnar Hoffsten med ett brett leende, Vi spelade jämt, var aldrig hemma, men lyckades båda bilda familjer, som hållit.

Som dansmusiker blev trumpetaren och arrangören Ingemar Wåhlin riksbekant. Publikt spelade han mest i och kring Linköping, men hans fina arrangemang, oftast för storband, spreds med andra orkestrars hjälp över landet.

Otaliga är de livslånga förhållanden, som tillkommit under Ingemar Wåhlins musikaliska ledning. När jag vid 64-årsintervjun nämnde det, visade han en galghumoristisk sida med orden:

-- Åja, det var väl några som sprack också.

Lång meritlista

Ingemar Wåhlin blev med åren allt mer all round i sitt musicerande. Här är något av hans "musikskola" och hans meritlista:

Han spelade för tre regementen och två flottiljer. De var I 4, Lv 2, T 1, F 3 och F 13.

När han spelat i Militärmusiken i Linköping, Regionmusiken, Östgötamusiken och Blåsarsymfonikerna, kunde han summer 46 år som statlig musikant.

Trots att så många rekryter i Linköping marscherat i takt till Ingemar Wåhlins smattrande trumpet, är det ändå som fritidsmusiker, han blivit mest känd.

"Wåhlins storband" blev en institution. Bandet gav under slutet av 1900-talet stora konserter med artister som Georgie Fame, Svante Thuresson och Gunnar "Siljabloo" Nilsson.

Prisad ledare

Han ledde i många år Saabs musikkår.

Han fick 1988 Linköpings kommuns kulturstipendium för sina insatser som musiker, storbandsledare och arrangör.

I februari i fjol avled hans hustru. Det tog honom hårt, men han fortsatta sitt musikaliska arbete i hemmet. Han hade ett viktigt mål, höstens jubileumskonsert med storbandet.

Den fick han inte uppleva. Ett par månader före konserten hittades han i bostaden med en allvarlig hjärnblödning.

Höll musiken igång

Den gjorde hans kropp till hälften förlamad. Han blev rullstolsburen patient på Åleryd.

Han själv och anhöriga bestämde ändå att jubileumskonserten skulle hållas som planerat. Så blev det också.

Mångåriga vokalisten Margareta Carlsson och hennes sambo besökte på lördagarna Ingemar Wåhlin, och de löste tillsammans melodikrysset. Det pågick till för en månad sedan.

Då fick Ingemar Wåhlin hjärtinfarkt, strax därefter lunginflammation och till slut orkade inte hans hjärta längre.

Han sörjes av två barn, släkt, mängder av musikervänner och

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om