Östgötskan Anna Cassel, som gått i grundskola i Rimforsa och Kisa, har doktorerat på den utrotningshotade lilla raringen. Hatten, eller lagerkransen, får hon den 23 januari.
-- Med pengar från bland annat WWF (Världsnaturfonden) kan jag fortsätta min forskning, berättar hon.
Anna ska göra jämförande studier i Baltikum och Ryssland och även kika på en systerart till den bruna gräsfjärilen. Forskningen ingår i tjänsten på Lantbruksuniversitetet.
-- Fem somrar i rad har jag fångat fjärilar och märkt mellan 1 200 och 1 300 individer.
Över 200 av dem har hon fått fatt i mer än en gång. Kära återseenden, förstås.
Hur märker du en fjäril?
-- Det går utmärkt med en form av spritpenna. Man lär sig tekniken och det är en fördel att vara lätt på handen.
I världen finns mer än 150 000 fjärilsarter, i Sverige ungefär 2 700. Anna har lärt sig mycket om dem, och det är ingen tvekan om vilken som blivit favoriten.
Den bruna gräsfjärilens utbredningsområde sträcker sig från Europa genom Ryssland till Amur, Korea och Japan. Den är hotad i hela Västeuropa, utdöd i Danmark och Holland och från den 1 januari 2000 fridlyst i Sverige.
Det finns en osäker rapport om en iakttagelse i Krokeks-trakten för ett par hundra år sedan, annars har arten aldrig noterats i Östergötland. Nu får man bege sig till Värmland eller södra och mellersta Dalarna för att studera brun gräsfjäril. Eller Estland, där Anna har en kollega som hon samarbetar med.
Hur länge lever fjärilen?
-- Inte många dagar. Längsta tiden mellan en individ som jag märkt och fångat om har varit tre veckor.
Anna Cassel, 35 år, har alltså vuxit upp i södra Östergötland. Efter djurvårdarutbildning, jobb och komvuxstudier började hon läsa i Lund, fortsatte på Grimsö viltforskningsstation, några månader i Umeå för att till sist hamna i Uppsala på genetiska institutionen. Anna fick pengar från WWF för att börja forska på den bruna gräsfjärilen.
-- Det var mest av en slump som jag valde just det området.
I doktorsavhandlingen konstaterar Anna Cassel att många arter drabbas av att deras livsmiljö successivt förstörs. Under de senaste 100 åren har mer än 80 procent av ängs- och betesarealen försvunnit i Sverige. Det har lett till att ett stort antal arter som är beroende av dessa naturtyper minskat. Bland dem som hotas finns brun gräsfjäril.
Anna fann också att arten är känslig mot inavel. Individer som härstammade från stora populationer hade hög kläckbarhet, god tillväxt, hög överlevnadsnivå och klarade födostress bra. I små och isolerade populationer såg det betydligt sämre ut.
För att bromsa den negativa utbredningsspiralen är det viktigt att bevara kvarvarande ängsmarker. Men det räcker troligen inte. "Det kan bli nödvändigt att man återskapar de ängar som nu planerats och rensar från växande träd."
Om doktor Anna åstadkommer det skulle det bli ännu en fjäril i hatten.