Mardrömmen är när larmet kommer från ens egen hemadress.
Det säger Billy Jönsson, ambulanssjukvårdare och deltidsbrandman i Åtvidaberg, som i morgon firar 50-årsdag med öppet hus på Konvaljevägen.
Då har han möjligen full kontroll över händelserna på hemmafronten. Men helt säker kan man aldrig vara.
Billy har upplevt mycket dramatik i sitt jobb och bland annat fått dagens ros i Corren för proffsigt handlande vid en oväntad förlossning. Barnet kom snabbare än någon kunnat ana.
-- Man vet inte vad som väntar när passet börjar, säger han. Vi får vara beredda på det mesta.
Billy minns sommaren och hösten 1992 med blandade känslor. Det var då som tvååriga dottern Mathilda i ett obevakat ögonblick drack av tändvätska till grillen och ådrog sig brännskador i lungorna.
-- Det blev ett väldigt hallå sedan jag berättat om händelsen, att förslutningen på flaskan inte alls hade fungerat. Rapporteringen i Corren följdes upp i tv och andra medier.
Några månader senare fick pappa Billy en ny chock. Det kom larm från Kon- valjevägen 9 att en flicka fallit från en gunga och låg helt stilla med tom blick på marken.
-- Jag borde väl inte ha kört ambulansen men gjorde det. Min kollega visste ju att jag skulle hitta snabbaste vägen.
Den befarade allvarliga skadan visade sig vara av ett lindrigare slag. Dotter Hanna hade tappat luften och hämtade sig rätt fort.
-- Även Mathilda, som drack tändvätskan, blev helt återställd efter att ha vårdats på barnavdelningen vid US i Linköping.
Efter de chockartade upplevelserna håller Billy ögonen på sina döttrar, och de på honom. Hanna, Frida och Mathilda bor alla kvar hemma och har nu en 50-årig pappa att uppvakta. Och det som ska drickas kommer garanterat att vara av mer oskyldigt och ofarligt slag än för 13 år sedan.
-- Jag har väldigt nära kontakt med mina barn. De två yngsta spelar fotboll i ÅFF, och jag är ledare i sektionen.
Billy har inte varit någon direkt framstående idrottsman men skött sin motion och styrketräning föredömligt. Och gör det fortfarande.
-- Helt nödvändigt för att orka med att bära bårar. Det kan vara både trångt och tungt. Vår fysiska status kontrolleras varje år, och hittills har jag klarat mig från yrkesskador.
Jubilaren nöjer sig inte med att följa tjejerna i ÅFF utan finns också med killarna i superettan. Där gör Billy en ideell insats och har en dubbel funktion.
-- Jag är bårbärare åt spelarna och sjukvårdare för åskådarna. Någon kan få ett getingstick eller så.
Ja, en boll i huvudet också. Det gäller såväl på planen som på läktaren. Billy Jönsson är, som alltid, beredd att rycka ut och rycka in.
-- Som bårbärare väntar jag på tecken från domaren. När det kommit måste den skadade spelaren föras av planen, även om han kvicknat till och vill vara med i leken fortast möjligt.
Själv leker 50-årige Billy företrädesvis med fru Ankie, sina tre döttrar och flat coated retrievern Tindra. Gärna kring sommarstugan i Idhult, Björkfors.
-- Jag har ju ganska mycket sammanhängande ledighet som jag försöker ta vara på.
Billy har också ett företag ihop med två kolleger. De utbildar i hjärt- och lungräddning och första hjälpen. Kunskaper som kan bli livsavgörande i kritiska situationer.
Som ambulanssjukvårdare jobbar Billy i genomsnitt sju dygn i månaden och som deltidsbrandman var fjärde vecka (måndag till måndag). Nattköret sliter mest, tycker han, och en rejäl återhämtning är nödvändig.
-- Jag gillar jobbet och hoppas kunna hålla på många år till. Andra halvlek ska ju precis börja.
billy jönsson
5 MINUTER MED
EN 50-ÅRING