Som mobbat barn kände han inte för att vända den andra kinden till. Han slog tillbaka tills angriparen tuppade av.
-- Jag har blivit mer dip-lomatisk med åren, försäkrar Thomas Dahl, missions-pastor och fackombudsman som har mycket att glädja sig åt just nu.
Han är nybliven morfar, ordförande i nybildade SKTF ekumeniska och firar 50-årsdag i morgon. Den rymliga lägenheten på Tränggatan i Linköping ställs i ordning för fest, och det glittrar i ögonen på födelsedagsbarnet.
-- Jag vet inte riktigt vad som händer. Det pågår viss aktivitet och planering bakom min rygg.
Hustru Margaretha styr med lätt hand och utan att det märks lika mycket som när Thomas vevar igång något stort projekt. Det var också hon som bestämde att familjen skulle flytta från Västergötland till Östergötland 1993.
-- Margaretha har fått hänga med mig i alla år och nu fick jag följa med henne.
Ungdomspastorn i Borås hade utsetts till fackombudsman och var inte bunden till någon speciell plats. Det fick bli Mantorp, med bra kommunikationer och strategiskt läge.
-- Jag reser tre-fyra dagar i veckan och är mycket i Stockholm, berättar Thomas.
Än mer lär det bli i hans egenskap av ordförande för SKTF ekumeniska, ett något annorlunda fackförbund. Det första styrelsemötet i förra veckan startade med bön och bibelläsning, Första Timotheosbrevets första kapitel, verserna fem till åtta.
Nyckelorden lyder: "Men vi vet att lagen är något gott, om man brukar den rätt."
För många känns det fortfarande främmande med facklig verksamhet rakt in i hjärtat av församlingen. Men Thomas har lärt sig att hantera komplicerade frågor och förhållanden.
-- Vi måste ha avtal mellan arbetstagare och arbetsgivare som passar den verklighet där vi jobbar.
Fusionen mellan de nuvarande frikyrkliga personal-organisationerna och det stora SKTF ska vara genomförd i september 2006. Anslutna organisationer är tills vidare Evangeliska Fosterlandsstiftelsen (EFS), Sven-ska Missionskyrkan, Evangeliska Frikyrkan (EEK), Metodistkyrkan (MK) och pingströrelsen.
-- Vi räknar med att under det första året bli mellan 1 000 och 1 500 medlemmar, säger Thomas Dahl, som har ett tufft jobb framför sig och stimuleras av det.
-- Jag väjer inte för svårigheter och ger mig inte om det finns en framkomlig väg.
Ett hett temperament är Thomas svaghet men kan också vara en styrka. Nu när han som 50-åring kan bemästra det. Så var det inte under uppväxttiden.
-- Det slog gnistor om mig och jag svor så det osade över Sollentuna, där vi bodde. En kamrat med föräldrar som var missionärer vågade nästan inte ta med mig hem. Thomas mobbades i skolan för att han var överviktig. En gång slog han ner en kille, så att denne tuppade av.
-- Då fick jag lugna ner mig. Annars fanns risk att någon skulle bli ihjälslagen.
Thomas Dahl föddes i Borås men växte upp i Sollentuna. Han gick på tekniskt gymnasium, el/tele, och såg en framtid inom industrin.
-- I slutet av gymnasiet kom den religiösa kallelsen. Jag skulle inte ägna mig åt maskiner utan människor.
Thomas sökte och fick vapenfri tjänst under värnplikten. Han bodde på ett elevhem och verkade som stödperson i en skola i Haninge, ökänd för sina stora sociala problem.
-- Där fanns missbrukare på mellanstadiet och flickor i femman som var prostituerade. En chock för mig som kom från en skyddad miljö.
Respekten för lärarna och skolans viktiga roll väcktes hos den unge mannen. Thomas tog upp den tråden i Mantorp, där han var drivande inom Hem och skola, vilket i sin tur ledde till ett politiskt engagemang för folkpartiet i Mjölby.
-- Jag släppte mina uppdrag när vi flyttade till Linköping men följer det politiska skeendet och får information från högsta ort. Vid senaste valet blev jag faktiskt tredje ersättare i riksdagen. Jag har aldrig behövt rycka in men har sparat diplomet.
Som pastor i missionskyrkan, efter tre års utbildning på Lidingö teologiska högskola, fick Thomas sin första tjänst i Värmlandsnäs. Nio församlingar hade precis gått ihop och föreståndaren måste använda all tänkbar diplomati för att sammanjämka viljorna.
-- Jag tycker om att visa vägen, har lätt för att prata och är en kraftfull ledargestalt.
Förebilden? Jesus för-stås.
-- Jag tar alltid parti för den lilla människan, står på den svages sida emot makten.
Thomas gillar att jobba men också att slappa, medger han. Liksom att fira, festa och slippa att bestämma.
Den här söndagen är han huvudperson. Nu får kyrkan komma till Tränggatan. Det är inte en tvivlande Thomas som tar emot, det är en jublande!