När Jan Myrdal uttalar sig i frågor som engagerar honom, och det är många, skräder han inte orden. Upprörd över att de stora bokförlagen inte håller böcker i lager under längre tid, att det inte går att köpa böcker i bokhandeln som inte är helt nyutkomna, började han tillsammans med Peter Curman och Lars Forsell att ge ut böcker som "print-on-demand", böcker som trycks efter behov. Han talade om de stora förlagens Joakim von Anka-mentalitet och ansåg att det var en klassfråga, ett sätt att hålla underklassen dum och okunnig!
Med samma lidelse talade han om biblioteksnedläggningarna i Sverige.
-- Makthavarna fördummar folket medvetet, menade Myrdal i en artikel i Aftonbladet efter att Statens kulturråd presenterat en rapport som visade att 20 procent av Sveriges bibliotek lagts ner de senaste tio åren.
Jan Mydal lämnade skolan för att han ville skriva. Sexton år gammal började han på Värmlands folkblad 1944. Redan som tonåring var hans åsikter och texter kontroversiella. Han debuterade 1954 som romanförfattare och har sedan dess skrivit ett sjuttiotal böcker och blivit översatt till tjugofem olika språk. Det har blivit reseskildringar, samhällskritiska analyser, konstnärs - och författarporträtt samt memoarer.
Hans kritiska blick, skarpa intellekt och vassa penna har givit honom många beundrare och stor respekt men han har också retat gallfeber på både kommunister och liberaler, förläggare och feminister. Han tycks aldrig vara rädd för att provocera. I sin bok om August Strindberg skriver Myrdal:
-- Om det är svårt för oss nu att finna kvinnor som både är kvinnor och människor, kön och intellekt, var det långt svårare då, för hundra år sedan.
I februari i år fick Jan Myrdal ta emot "Ivar Lo-Johanssons personliga pris", främst för boken om Strindberg. Prissumman är 270 000 kronor, den största summa pengar som något litterärt pris ger i Sverige. Han fick priset främst för sitt engagemang för August Strindbergs författarskap med motiveringen att Myrdals "självständiga tolkning av Strindbergs personliga och litterära utveckling är ett stimulerande exempel på litterär forskning."
I vintras medverkade Jan Myrdal i Dagens Nyheters serie om vänskap. Sex gånger har han varit gift, sedan fyrtio år med fotografen Gun Kessler. Han har inte så många nära vänner berättar han. Han är främmande för den sorts vänskap som kräver att "folk ska öppna sig som sardinburkar för varandra och visa innansjälen."
-- Jag har nog bara haft mina fruar och mina hundar.
Han talar om vännen Florry som just dött. En blandrastik som han älskat i 14 år.
-- Jag vill inte säga att jag tyckte om henne. Tycka om betyder så litet. På ett plan var hon den varelse som stod mig närmast. Vi hade rapport. Jag visste vad hon ville, jag kände det på mig.
Memoarerna, eller jagromanerna som han kallar dem, hör till hans mest lästa böcker. I en artkel i Corren i vintras skrev Ernst Klein:
"Jan Myrdals första memoarbok Barndom gjorde ett oerhört starkt intryck på mig när jag läste den för 20 år sedan. Det märkvärdiga med boken är Myrdals förmåga att komma ihåg precis hur allting kändes för barnet Jan. Den berättar kanske inte sanningen om hur det var att växa upp som barn till de berömda Alva och Gunnar Myrdal, men den berättar en sanning och den har blivit en av vår litteraturs finaste barndomsskildringar."
På Göteborgs universitet har boken använts som kurslitteratur i psykologi.
I slutet av september kommer den sjätte boken i Jan Myrdals självbiografiska serie ut. "Gubbsjuka" ges ut på det nya bokförlaget Leopard som Henning Mankell och Dan Israel startade i fjol. Storförlaget Norstedts har han lämnat.
-- Den handlar inte om att klappa småflickor i stjärten, utan mer om hur det är att vara sjuttiofem, som jag blir nu. Då har man inte så lång tid kvar och det är nödvändigt att börja ställa sig vissa frågor, menade Jan Myrdal i tidskriften "Svensk Bokhandel" i våras.
-- Börjar jag slira? Börjar frontalloberna klogga igen? Blir man medveten om det innan?
De Myrdalska frontallober som vederkvickt och provocerat svensk debatt och kulturliv i snart ett halvt sekel tycks vara vid full vigör ännu. Och om det känns långt att vänta till slutet av september för att få ta del av Jan Myrdals ord och tankar så finns det möjlighet att höra honom i Grytgöl utanför Finspång i början av augusti då är det socialistisk festival. Sjuttiofemåringen har säkert en hel del att säga och en inte allt för djärv gissning är att det säkert kommer att provocera någon. Än är tid för revolution!