För en tid sedan fyllde förre konsulenten i lantbruks-nämnden, Eric Karlsson, Linköping, 90 år. Han är en 190-centimetersman med god överblick över det östgötska lantbrukets utveckling under 1900-talet. Till ovanligheterna hörde solsting och mängder av taxiresor.
Eric Karlsson föddes och växte upp på faderns gård på Värö i Halland. Där fanns enligt Eric en berömvärd djurbesättning. Troligen kunde Eric föra avelsböcker, långt innan han blev skolad till det på Svalövs lantmannaskola.
Efter praktikplatser runt om i södra Sverige vidareutbildade han sig på Alnarps tvååriga lantbruksskola, och fick sedan en meriterande tjänst som bokhållare på Trolle Ljungby utanför Kristianstad.
Där trivdes han emellertid inte av flera skäl. Han sökte sig norrut och var en tid i Hasselfors, fem mil från Örebro.
1950 rekommenderades han att söka till lantbruksnämnden i Linköping. Han gjorde det och anställdes som konsulent.
-- Jag trivdes med mina uppgifter, säger han. Året därpå gifte jag mig och blev ännu mera bofast i Linköping. Min nu 87-åriga hustrus hälsa är tyvärr inte så bra.
-- Vårt nuvarande boende i Stolplyckan i Linköping är däremot mycket bra. Jag sköter min hustru så gott jag kan. När jag i julas inte hade tid att koka julskinka, så såg personal till att vi fick en.
Eric Karlsson är i dag en lång, rakryggad gentleman med ett sprudlande intellekt. När vädret tillåter håller han formen och formerna med cykelturer på minst en och en halv mil om dagen. Läsning och vänner i schackkretsar kan också förgylla tillvaron.
Under samtalet med undertecknad gav han då och då utlopp för sin torra, akademiska humor. Ett exempel:
När han berättat om cykelturerna, mindes han en muskelstark arbetskamrat och berättade en historia om honom. Den inleddes med orden:
-- En av mina arbetskamrater var en urstark typ. Han besvärades heller inte av någon intelligens . . . och så vidare.
Under slutet av 1900-talet var Eric Karlsson i 30 år konsulent på lant- bruksnämnden i Linköping. Han kan berätta hur länge som helst om djurhållning, avvägningar i samband med täckdikningar och rationaliseringar inom lantbruket.
Till avdelningen ovanliga skador i tjänsten hör att Eric Karlsson drabbats av solsting, ett allvarligt sådant, som en tid påverkade hans talförmåga.
-- Det berodde på att en taxichaufför glömde att lägga av min hatt, när vi kom fram till ett område, som jag skulle avväga, säger han.
Eric Karlsson tillhörde under sin mest aktiva tid en av Linköpings flitigaste taxikunder. Han tyckte inte om nämndens tjänstebilar, utan åkte taxi till och från uppdragen. Han säger:
-- Under fyra månader lämnade jag en gång en räkning, där taxiresorna i länet uppgick till 60 000 kronor i dagens penningvärde.
När vi skiljs efter samtalet i Ryttargårdskyrkans kafé, säger han:
-- Du får inte skriva allt jag berättat.
Det var mycket lätt att utan betänketid gå med på det. Det här är min avvägning av en 90-årings berättelser om sin långa verksamhet inom svenskt lantbruk.
Han berättar gärna om 12 timmars arbetsdagar under en tid då övertidsersättning eller kompledighet inte fanns.
Eric karlsson
jag minns