-- Vi röjde skog och bröt stubbar, och senare blev jag också ordförande i Stiftelsen Tolvmannabacken. Tänk vad vi jobbade och slet. Ibland både dag och natt.
Trots att han fanns på plats vid skidanläggningen var och varannan dag under vintrarna tog han aldrig på sig slalomskidorna.
-- Nej, jag har aldrig åkt i backen. Det var till att stå vid liften och ta biljetter eller hjälpa till någon annanstans.
Elias Karlson föddes i Bjälbo som ett av tolv barn till Hulda Kristina och Karl-Johan Karlsson.
-- Pappa arrenderade prästgården i Bjälbo och redan som sexåring fick jag hjälpa till att sköta djuren.
Med nöden som lag kom Elias Karlsson senare att arbeta som smed, hovslagare, tjärbrännare och rörmokare innan han började på Eklunds snickerier i Skänninge.
-- Där mötte jag Ernst Karlsson från Grönede utanför Kisa och han tyckte jag skulle starta en snickerifabrik i Kisa. Jag åkte dit och fick tag på en ladugård vid Bjerkeryd.
Det blev upptakten till Åvalla snickerier som startade 1950. Företaget fick snart mycket att göra.
-- Vi gjorde alla inredningar till det nybyggda lasarettet i Kisa.
Då hade Elias Karlsson träffat sin Birgitta som han gifte sig med 1953. Paret blev snart familj när sönerna Krister och Kjell föddes. Även Birgitta Karlsson blev involverad i arbetet i Tolvmannabacken där hon i flera år skötte serveringen i skidstugan.
Elias Karlsson sålde sitt snickeri i slutet av 80-talet, men har fortsatt att snickra som pensionär.
-- Det är mest för att ha något att göra.
I villan på Svangatan står mängder av små landskap i trä, miljöer som han har avbildat från både verklighet och fantasi. Lagom till sin 90-årsdag ska han också bli färdig med en stor pigtittare som han arbetar med i sin snickarbod.
Högtidsdagen firar Elias Karlsson tillsammans med sina närmaste.