Erik har tappat sin första tand, Emil har fått en lillebror och Kerstin fyller 2 år.
Det är klart att Corren vill bjuda på fest när så stora saker händer i Sjögestad. Birgitta Johanzon, Krystyna Larsson och Gun Johansson får också vara med på en tårtkant, eftersom de nästan samtidigt kan fira 25-årsjubileum som dagmammor.
-- Barnen har blivit frimodigare med åren. De frågar mer och ifrågasätter mer också.
Den tillfälliga blygsel och stillhet som uppstår när två reportrar stövlar in i huset går snart över. Särskilt som fotografen förutom spännande utrustning har ett fult ord i sin verktygslåda. Det börjar på kos och slutar på kit och kan uttalas på olika sätt efter ålder, djärvhet och tandstatus.
Erik, 5 år, visar med stolthet gluggen i underkäken och Martin, 2, käkar tårta med halva ansiktet. Det är inte varje dag som sådant smaskens serveras till elvasaften, även om mamma Gittan ofta har något läckert på lut.
Dagmammor eller barndagvårdare, som är deras riktiga yrkesbeteckning, finns det kvar? Jadå, men inte alls i samma utsträckning som tidigare.
-- Vi är nog en utdöende skara, menar Birgitta, Krystyna och Gun i Sjögestad, alla tre kring 60-årsstrecket.
Någon rekrytering av yngre förmågor ser de inte till. De flesta barn går på förskola (dagis). Det är inte många familjedaghems-platser kvar i kommunen, trots att denna omsorgsform enligt förespråkarna är både billigare och bättre.
-- Med fyra barn i familjen har vi stor erfarenhet från dagis men tycker att det här fungerar väl så bra, menar Ewa Ärlebrant. Det blir mycket lugnare i en mindre barngrupp. Gittan lägger sig hos vår dotter Molly när hon ska somna, tryggare kan ingen vara.
Det var Ewa som övertalade oss att fara till Sjöge-stad för att fira tre älskade dagmammor. "De hittar på olika aktiviteter både ute och inne, och alla barn möts med ett leende på morgonen."
Samarbetet mammorna emellan tycks fungera friktionsfritt. Basen för verksamheten har växlat mellan Nykil och Vikingstad, men de erfarna dagbarnvårdarna i Sjögestad klarar det mesta själva, inklusive sin schemaläggning.
I dag finns totalt tolv barn inskrivna, sju hos Birgitta och fem hos Krystyna. Gun tar vid ett par dagar i veckan, när de andra fullgjort sina 40 arbetstimmar. Gittan börjar redan klockan halv sju på morgonen och håller på till femtiden på kvällen.
Hur det blir till hösten är det ingen som vet. Som det ser ut just nu försvinner fyra barn från familjedaghemmen och bara ett tillkommer. De flesta föräldrar i omgivningarna väljer dagis, trots att det inte finns något sådant i Sjögestad.
-- Här har blivit mycket tystare och tristare sedan skolan lades ner, konstaterar dagmammorna.
Tidigare kunde de utnyttja gymnastiksalen för gemensamma övningar. Det går inte längre.
-- Men vi får vara tre timmar varje tisdag i församlingshemmet. Annars blir det mest utomhusaktiviteter.
Lönen? 16 405 kronor i månaden efter ett kvarts sekels trogen tjänstgöring, tre-kvarts tillsammans för trion.
Dagmammorna har fått rådet att marknadsföra sig bättre. Det är inget som direkt prioriterats under deras många verksamhetsår.
-- Men jobbet ger mycket glädje och tillfredsställelse. Annars hade vi inte hållit på så länge.
Den bästa reklamen gör Erik, han med den färska gluggen i munnen, Emil, han som nyss fått en lille-bror, och Kerstin, hon som fyllde två år i måndags. Deras ögon glittrar av belåtenhet och förväntan.
Kan barnomsorg bli mer omsorgsfull än så?
tårt- tips tack!