Filosofie doktor Mia Hultin, Stockholm, har avlidit endast 37 år gammal. Mia Hultin var född i Åtvidaberg. Hon gick på Centralskolan och Alléskolan i Åtvidaberg. Under gymnasietiden studerade hon vid S:t Lars skola där hon var en uppskattad klasskamrat och begåvad elev. I Åtvidaberg sjöng Mia Hultin i Åtvids ungdomskör. Efter gymnasiet utbildade hon sig i sång under två år på folkhögskola.
Närmaste sörjande är maken Ryszard Szulkin, dennes söner Ada och Ja, och Mias föräldrar Ann-Britt och Uno, bror och brorson.
*
Efter uppväxt i Åtvidaberg och journaliststudier i Göteborg gick Mia den beteendevetenskapliga utredarlinjen vid Stockholms universitet. Hon började 1994 doktorandstudier i sociologi och sin forskarkarriär vid Institutet för social forskning, Stockholms universitet. Mia visade snabbt att hon var en forskarbegåvning av ovanliga mått. Hennes analytiska skärpa förenad med kreativitet och suverän språkkänsla gjorde henne som klippt och skuren för verksamheten som forskare. Flera av hennes arbeten kom snart också att bli publicerade i internationellt framstående vetenskapliga tidskrifter.
Mia var huvudsekreterare för kommittén Välfärdsbokslut under dess första intensiva år. Hon lyckades kombinera stor administrativ skicklighet med en osedvanlig förmåga att skapa ett gott samarbetsklimat såväl inom kommittén som med myndigheter och forskarvärld. Vid sidan av att leda sekretariatet blev hennes huvuduppgift att hålla i skrivandet av kommitténs första betänkande - Välfärd vid vägskäl - som överlämnades till socialministern mindre än ett år efter det att kommittén tillsatts. Mias stora arbetskapacitet och mycket goda skriftliga framställningsförmåga kom till ypperlig användning. Betänkandet blev inte bara färdigt på utsatt tid, hon gav det också en lättillgänglig, men ändå precis, språkdräkt.
Efter att ha avslutat sitt arbete för kommittén återvände Mia till forskarvärlden för att fullfölja sina doktorandstudier. I februari 2001 försvarade hon med glans sin doktorsavhandling "Consider her adversity", där hon analyserar orsaker till att kvinnors karriärmöjligheter och löner alltjämt är sämre än mäns på den svenska arbetsmarknaden.
Mia var en sällsynt varm och empatisk människa med stark karisma och social lyskraft. Inte minst för yngre kvinnor i en mansdominerad forskarvärld var Mia en förebild. Att arbeta tillsammans med henne var en stor glädje. Hon lyckades förena sin professionalitet med att slösa med sin stora mänskliga värme och fina omtänksamhet. Även i arbetssituationer med stor tidspress hade hon alltid tid över för oss andra. Ofta gav hon mer åt sin omgivning än hon unnade sig själv. Tomrummet efter Mia är mycket stort.
Mias stora kreativa intresse utanför arbetet var sången, ett intresse som gav henne många vänner i Stockholms musikliv. Hon ägnade mycket av sin fritid under senare år åt att sjunga i kvalificerade körer som Engelbrekts motettkör, samt i mer specialiserade grupper som Capella Ardens och Ensemble Francis Poulenc. Med en utomordentlig och skolad mezzosopranröst var hon en kraftfull tillgång såväl i den större kören som i den lilla vokal- ensemblen. När hon var yngre hade hon allvarliga planer på att omsätta denna förmåga till profession. Saknaden efter Mia är omätlig bland de musik- utövare som genom åren haft förmånen att få samarbeta med henne.