q Redan som ung student kom jag genom min far magistern i viss kontakt med samen Enok Sarri, nu avliden 95 år gammal. Men det skulle dröja ett stycke in på 1940-talet, innan jag fick göra hans personliga bekantskap vid en fjällfärd till Nikkaluokta i övre Lappland.
I sin egenskap av fjällbygdens meteorolog var Enok Sarri mycket nöjd med väderleken under just det årets gångna sommar, som han som vanligt hade kunnat förutspå med hjälp av inälvorna i renmagen och några fiskar i den närbelägna sjön Paitas-järvi. Vännen Enok ville ta mig med till Nikkaluoktas lilla underbara fjällkapell, som tillkommit genom en donation av fröken Anna Bielke på Sturefors utanför Linköping. Till min överraskning framförde Enok då hälsningar från prosten Gottfrid Nordlund i Gällivare, som önskade att jag skulle hålla minst en gudstjänst under min vistelse i Nikkaluokta, vilket jag också gjorde med stor glädje.
Under en annan semester mötte Enok mig och min familj med samma vänlighet, men hade samtidigt en önskan som vållade mig visst bekymmer. Han skulle guida en större turistgrupp och visa bland annat Nikkaluoktas kapell. Men samtidigt skulle Enoks prydliga tamren gå vid hans sida och nu ville han gärna ta med renen in i kapellet. Något tveksam som jag först var, gjorde jag sedan ingen invändning. Men senare lät mig några allvarligt sinnade samer förstå, att så skulle jag inte ha gjort.
Men när nu vännen Enok Sarri har lagt sitt trötta huvud till ro, tror jag att även nyssnämnda incident är förlåten. I varje fall bevarar jag själv gamle Enok i ett ovanligt ljust minne, samtidigt som jag deltar i sorgen med hans stora släkt- och vänkrets å det varmaste.