Svenska kyrkan och Lekmannaförbundet var starka intressen i Erik Carlegrims liv. Hans barndoms kyrka -- läs Östra Skrukeby -- var en levande realitet från tidiga år. Den återvände han till om somrarna och som pensionär.
Erik var en sann kyrkobroder. Det vet vi som fick möta honom i kyrkliga sammanhang och i hembygden. Inte minst har vi minnen från hans tid som synnerligen aktiv ordförande under en följd av år i Svenska kyrkans lekmannaförbund. Likaså i Skrukeby-Gistads lekmannakår och senare i Domkyrkokåren här i Linköping. Överallt gavs honom uppgifter, vilka han fullgjorde med pregnans.
Eriks vetgirighet och stora forskarnit tog sig dock mest påtagliga uttryck i hans kärlek till hemförsamlingen och hembygden Åkerbo.
Han var involverad i kyrkans restaurering och särskilt den gamla kyrkoorgeln av Pehr Schiörlin, vars restaurering 1990--1991 Erik omfattade med stort intresse.
Tillsammans med orgelkonsult Carl-Gustaf Lewenhaupt bedrevs ett omfattande forskningsarbete före restaureringen, vilket utmynnade i skrift lagom till orgelns jubileum 1994: "Schiörlinorgeln i Östra Skrukeby kyrka 200 år". Däri fanns mycket om socknen under 1700-talet samt en organistlängd, d v s alla som spelat på Schiörlinorgeln från 1700-talet till 1965. Carlegrim hade stor person- och lokalkännedom i det gamla Åkerbo, en forskarcell inrättades i skolhuset, och dokumentationen utmynnade i ett flertal skrifter om personer, släkter, gårdar och vägar i hembygdsföreningens utgivning.
Vi är stort tack skyldiga Erik Carlegrim för hans epokgörande forskning och dokumentation av kyrkans och socknens historia. Ett gott föredöme var han, en god vän och broder i kyrkans gemenskap. Med tacksamhet och vördnad lyser vi frid över hans minne!