Vännen Erik kände jag redan i hans barndoms Eksjö, där jag som gymnasist var inackorderad hos några av hans närstående släktingar. Han följde mig därför troget även i det sjungande gänget, när jag tog studentexamen 1933 och fyra skolflickor bar mig hem till mitt inackorderingsställe. Sedan har Erik Castevall och jag gått skilda vägar genom livet. Även han hedrade vår gamla skola med goda vitsord och blev i fortsättningen känd som en framstående tjänsteman inom Kungliga postverket.
Erik var alltid glad och vänlig i sitt umgänge. Sådan var han också, när vi möttes sista gången en skön sommardag för några år sedan hos den semestrande prästfamiljen Hultkvist nere i Svartmåla, utanför Linköping, då vi fick tillfälle att återuppväcka många kära minnen från tiden i Eksjö.
När nu vännen Erik Castevall har avlidit 82 år gammal, tänker jag med tacksamhet på all den spontana glädje som han utstrålade i sin ungdom och deltar därför i sorgen med hans rara familj å det varmaste.